Jag bits inte (nafsnafs)
Buss 212, kl 17:53 en onsdagseftermiddag. Det är jag, några skrikiga tanter och en ensam gubbe på bussen. Plötsligt kliver en ung man på, han kanske är i 23års åldern. Mannen visar sitt busskort, och börjar gå bakåt i bussen. Men! Vad händer nu? Han har ju ingenstans att sitta! Han måste helt enkelt sitta bredvid någon. Ole dole doff...
Varför är vi svenskar så rädda för närhet till främmande människor? En arm som nuddar en annan arm, en kroppsodör som blandas ihop med en annan. Mina slutsatser är att vi svenskar 1) Är rädda för att bli kåta, eller iaf fatta tycke för personen bredvid oss, 2) är rädda för hur vi luktar i andra personers näsor eller 3) behöver vårt "personal space". Klockan sex på kvällen, på en buss från Ropsten.
Visst, du kanske har haft en jobbig dag. Okej då, om killen bredvid dig på bussen dregglar. Kanske är du rädd för hundar, eller för tanter i stickade baskrar. Det är ju inte som om jag säger till dig att sitta i knät på personen bredvid dig! Men varför sätta sig i andra änden av bussen? Som om jag ska skrika ut: Rabies! Klamydia! Aids! varje gång någon kommer innanför gränserna till min personliga zon.
Kanske är vi rädda att släppa någon nära. Sårad blir man så lätt, och varför blotta sig i annat än nödsituationer? Man vill ju inte gå på bussen och vara lika social som man har varit på jobbet/i skolan/med vänner. Man måste anpassa attityden inför mottagaren. Men på bussen sitter vi som stenansikten. Stenansikten bemöts med stenansikten. Vad är vi så rädda för? Att kvinnan jag sätter mig bredvid skulle säga "Nej, du det här funkar inte för mig. Kan du sätta dig på ett annat säte? Det är inte du, det är jag" När blev vi så rädda för att bli sårade?
Tänk på vad du skulle kunna lära dig, bara du pratade med närmaste främmande människa. Han/hon kanske har en intressant synvinkel på livet, kanske har gått igenom samma sak som du går igenom och mår skitdåligt över nu. Tänk de potentiella livskunskaper du skulle kunna ta del av! Tänk på de aldrig sinande möjligheterna!
Vi kanske blir så pass härdade någon dag, att vi inte skräms av framlingarna på bussen.
Men det gör ont att härdas, and it's a long mile to walk.
