I was dazzling

Ikväll är det nyår.
Make it yours.


Om ni inte har märkt det, så citerar jag repliker som rubriker.
Jag har alltså böja i både futurum, presens och dåtid.

Jag har inte klätt mig i det som jag kommer ha på mig ikväll,
alltså borde rubriken bli "I will be dazzling". Men i den film noir
som jag just såg, sa de "I was dazzling". Så. Träffar ni mig ikväll
så ska ni veta att jag finner mig (för en gångs skull i mitt liv)
dazzling.

Profitör

Jag ser tillbaka på året som gått, såsom man förväntas göra när årsskiftet börjar närma sig. Eller närma sig förresten, det inträffar i natt. Klockan tolv i natt går vi mot en ny tid, en mörkare och mer underbar. 2009 ska bli mitt.

2008 har mest varit ett testår, likt en uppkörning utan förberedelse. Man har svept undan mattan under mina fötter, men lagt ut kuddar för mig att landa på. Men med mina ståtliga 171 centimeter räcker inte kuddar långt. Jag har känt mig mörbultad och förvånad, och ju fler gånger som jag har fallit, ju tunnare blir kuddarna. Men likt en masochist har jag funnit det roande att få min svanskota demolerad.

Jag samtalade med vännen Karin igår, om misstag som vi borde ha begått under året.
Nu är det knappt ett dygn kvar, men jag har så många misstag att erbjuda världen!


Jag är ofullgången som profitör, men likväl har jag utvecklat en viss expertis. Jag yttrar mig i vackra ord och kombinationer. Jag har visst ett fördelaktigt intellekt, men ingenting att skryta med. Jag utnyttjat många av de mina, och för det ber jag nu och ursäkt.

Jag är existentialist. Jag är pragmatisk, lever i nuet. Jag skulle vilja göra allt för att få leva livet som Sartre gjorde, men i dagens samhälle är vi mer pryda, mer försiktiga än då. För att i dagens samhälle är det meningen att vi ska ha lärt oss av våra misstag (vilket vi helt tydligt inte har gjort) att vi aldrig ska fela igen (vilket vi gör) och att vi ska vara något vi inte är. Bokstavligt talat. Det är mänskligt att fela.
Men i dagens samhälle är det inte tillåtet.

Så jag sårar. Men det gör du med. Jag felar, och så gör även du. Visst är det vackert?

2009 kommer inte bli ekonomin år. Men kanske blir det mänsklighetens år.

Gott nytt år, kära vänner
Och eftersom jag vet att vissa av mina vänner har en gång fått se mig utklädd till en person som skulle kunna tänka sig att göra en liknande armrörelse som hälsningsfras, så vill jag endast påpeka att jag endast justerar kamerainställningarna.

Så färgsprakande färglöst

Jag börjar märka att den här bloggen har blivit som en prosaisk dagbok.
        Gud, så tråkigt.


För att fira min andefattighet, slänger jag in denna ominösa bild.
Ainsi, prétentieux, je conduis avec vous.

I think we're heading for a storm

Jag undrar vad min produktivitet beror på. Jag analyserar, jag funderar, jag driver iväg.

Att överanalysera är att fly från det riktiga problemet

Kanske borde jag någon gång i framtiden bosätta mig i en grotta, bli en eremit. Jag önskar att man kunde få allt funderande, all ångest och överanalyserande överstökat. Inga fler förhållanden som tar slut för att man funderar och vänder på saker ideligen. Inga fler nätter fyllda med tårar och tankar. Jag önskar att det tog slut.

Jag vet att jag ständigt uppmanar mänskligheten (och med "mänskligheten" så menar jag Ni, mina få men älskade bloggläsare) att tänka efter mer. Tänka på viktiga saker. Men idag ändrar jag mig: Snälla vänner, tänk mindre.
Analysering leder till missuppfattningar, missuppfattningar leder till förödelse.

Ibland undrar jag varför jag inte bara går ut genom min dörr och
försvinner in i någon slags evighet. Lever som jag önskar. Kanske är det feghet.
Kanske har jag tänkt tanken för många gånger.

Gramophone plays jazz

Jag måste hylla min egna produktivitet och kreativitet - tre (nu fyra) inlägg på en kväll. Varav ett består av tre bilder och ytterst lite text, men ändå. Åh, de endorfiner som frisläpps av att vara produktiv! Jag ska fortsätta, det kan jag med ganska stor osäkerhet lova. Men som sagt, jag lovar på osäkerhet. Ni vet hur det är. Much work and no play makes Johnny a dull boy.
Man kan ju tycka att jag borde hamna på någon slags "Mest aktiva bloggar"-lista, men icke. De finns ju tydligen människor med mer tid och mindre att skriva om, som postar inlägg var femte sekund.
Jag, å andra sidan, har ju mitt kungarike att styra.
Min självbiografi att författa, mitt krig att strida.


Därför får Ni nöja Er med det jag har att erbjuda. This is about it.

Vi nittiotalister

Jag vill ut. Ut, bort, iväg. Jag vill leva. Eller redan vara död.

Ni vet, jag drömmer så mycket. Jag vill så mycket! Jag vill resa till Israel, jag vill leva som plågad konstnär i Paris, jag vill uppleva 1920-talets Berlin och jag vill träffa så många avlidna personer. Jag föddes fel år. 1992 - vilket skämt.

Att vara ett barn av nittiotalets inkompetens att tillföra något av vikt till historien, är mig en stor sorg. Vad har vi att förtälja till våra barn? Destruktionen av det amerikanska imperiet? Invaderingen av åtskilliga länder. Bebyggelsen av Turning Torso i Malmö. Tornadon Katarina och dess mediauppbåd.

Det vi kan skryta med är väl Barack Obama. Tack! (Och det menar jag verkligen). Du är det som får mig att vara stolt över att vara nittiotalist, även om jag varken kunde rösta eller blev särskilt påverkad (än).

Jag skulle varit född på tjugotalet. Jag skulle varit född i nittonhundratalets början. Jag hade velat se banketterna, jag hade velat leva i en tid då bra grammatik var standard, då man cyklade överallt. Då kvinnor bar hatt och hade klänningar som täckte både ben och bröst. Jag hade velat se depressionen, byggandet av Auto Bahn, jag hade velat vara med 1939 när kriget bröt ut. Jag hade velat möta Pablo Picasso under sin storhetstid, och jag hade velat vara en Lotta i armén. Jag hade velat kämpa, velat kämpa för det som var rätt! Idag är Allt och Inget rätt.

Jag hade velat känna stämningen då den första televisionen kom ut, hade velat gå på det första maj skämtet då de sa att man kunde få se färgTV om man trädde en nylonstrumpa över skärmen. Jag hade velat se 1960tal, den tiden då Clockwork Orange influeras av. Jag hade velat se lössläpptheten på 1970talet. Jag hade velat vara med under den tid då Mona Sahlin rökte på.

Men än har jag inte sett vad 2000-talet har att erbjuda. Min mormors mor föddes på 1800-talets slut, och jag anser att hon är otroligt gammal (ovannämnd är nu död). Tänk er hur gamla vi kommer anses! "Min mormor föddes på 1900-talet". Stofiler. Vi är inte barn av framtiden, vi nittiotalister. Vi är den sista generationen från 1900talet. När vi är döda, finns det bara framtiden kvar. Men vi kommer varken medverka eller bidra, det 1900talet hade att erbjuda tar 90talisterna med sig i graven.
What you do to fool yourself.


Bilder från en snart svunnen tid


Efter en vecka fylld med upplevelser av den egyptiska kulturen, är jag glad över att äntligen vara hemma i Sverige. Jag önskar att fler människor kunde uppskatta den svenska naturen, den svenska kulturen lika mycket som jag! Jag fullkomligt älskar den! Se färgerna, se himlen! Känn luften, den är så mycket renare här än på andra stället i världen. Nu bor jag visserligen utan för Stockholm med min pappa, och behöver alltså inte hänga ut ett vitt lakan utanför mitt fönster, som på Hornsgatan.

Det här kommer jag bära med mig i mina mörkare stunder.

Remember the times

Det är min mening att säga, att världen var ett bättre ställe att leva i före bloggarna kom. Det har bara hänt sig att folk har slutat leva, sedan Blondinbella startade sitt imperium. Innan Kenza lade upp sin första bikinibild. Innan den första trettonåriga flickan från Någonstans yttrade ordet "fashionista" för första gången.

Folk har slutat leva sina egna liv, få sin egna uppfattning om saker och ting. Folk, vi kanske jag borde säga, då jag är en del av folket (notera detta noggrant) har slutat vara en version av sig själva och istället blivit en version av andra.

Vi har alltid fascinerats av människor med framgång. Vi betraktar, vi fascineras, vi kopierar. Honhan är framgångsrik, varför är inte jag det? Jag måste bli som honhan.

Jag läste i Aftonbladet häromdagen, en tidning av mycket tveksam härkomst och vars konspirationsteorier, ihopknåpade "nyheter" man inte ska ta alltför hårt på, att någon etablerad modebloggare hade gett litterära tipps på referenser. Låtsaskulturpoäng. Referera till Proust, utan att ha läst en bok. Referera till Brideshead Revisited (En förlorad värld) utan att varken läst den eller sett den gamla versionen.

Det är bloggarna som dödar kulturen. Jag känner mig tvingad att tillägga: Kulturen såsom jag vill ha den.
Det finns en viss mentalitet på Södra Latin, där jag nu gått första halvan av mitt första år. Jag har redan tröttnat på den, denna noir-mentalitet. Tänk dig ett ställe där alla klär sig i svart, dricker rött vin och diskuterar Krig och Fred. Jag tycker att det låter som ett alldeles underbart ställe, om man bara följer beskrivningen.

Men problemet ligger i att de svarta kläderna kommer från tipps från front row Gina Tricot (inget fel på Gina Tricot! Men det känns inte äkta när man frågar var hanhon har köpt byxorna, och denna svarar "Vintage" trots att Gina Tricot-lappen tydligt sticker upp ur byxlinningen), det röda vinet möts av äcklade grimaser, då det endast konsumeras för berusningens skull. Och ingen har verkligen läst, ens öppnat boken som recenseras.

Jag känner på mig att den sistanämnda meningen kommer väcka rabalder hos min närmaste umgängeskrets, då jag har recenserat åtskilliga böcker, utan att ens ha öppnat dem. Men det har varit böcker skrivna av odugliga vyschande tanter, såsom "Pojken och hans Tiger" - om den lilla pojken som vandrade från Skåne till Norrland, i jakt på hans katt. Vandringen tog ungefär tre månader, och av någon anledning var det ingen som letade efter honom! Alldeles för makabert och tragiskt för att jag skulle fundera över det under en längre tid. Förordet räckte alldeles utmärkt.

Jag sitter i vår lila Howard Johnsonsoffa med sammetsöverdrag och tittar
på Brideshead Revisited. Det är en vacker historia om kärleksfull vänskap,
om karaktäristiskt förfall, och om familjerelationer som känns väldigt vivida.
De påminner om min familj. Eller ja, en av mina familjer.

Och så fascineras jag av naturen utanför mitt fönster. Varför kan inte folk blogga om sådant?
Än en gång så är jag en hycklare, då jag både har en blogg och bloggar om ytliga saker. Ni vet,
främlingsfientlighet, lögner och annat strunt.

Tuck him in a jar and call it a night

Snart kommer jag hem till Verkligheten.
Hem till Melakolin, min vän Det Dåliga Samvetet och min alldeles egna Mentala Istid.


(Tack radiohymn.blogg.se för att jag får sno alfabetets tre sista bokstäver från ett av dina inlägg och med en neandertalares tålamod sitta och klistra in varenda förbannade bokstav, en efter en.)

Jag vill inte hem! Missförstå mig inte nu, jag vill hem till tangentbord och en ren garderob. Jag vill hem till ett land där folk har lärt sig vikten av att använda deodorant på regelbunden basis, men jag vill inte Hem. Jag vill inte tillbaka till Verkligheten. Jag vill inte tillbaka till femton oskrivna pjäsanalyser, hem till kalla hjärtan och frusna själar. Jag vill inte hem till Intet. För ett ögonblick var jag nära att skriva "Alltet" men vilket Allt finns det att återvända till?

Allt jag hade har skakats om och desformerats till oigenkänlighet.
Allt jag hade har imploderat som följd av min egna besatthet att göra till evighet.

Det fanns en tid då jag hade spännande bilder att skicka ut i cyber, men de tiderna är sedan en tid tillbaka, förbi.
Vid hemkomst kommer nya bilder. Något att se fram emot.

En dag

Snart aer det muslimskt nyaar! Mina damer och herrar, varfoer fira naagot saa ovaesentligt som Jesu foedelse, naer man om fem dagar kan fira in det muslimska nyaaret! Och dagen efter det ateistiska. Hallelujah!

Eftersom det trots allt aer julafton, en hoegtid som jag egentligen finner onoedig och fatal, saa ska jag aendaa aegna ett inlaegg foer att hylla dem som jag haeller kaer\har saarat under aarets gaang.

Kaera Lovisa: Sjaelvklart saknar jag dig. Att vi inte moetts paa ett tag aer en skam. Och att jag inte moett din kaeresta aen, ja, det aer naagot man inte ska prata om paa en saa helig dag swom denna. Kristus skulle skaemmas om moejligt aennu mer.

Isabel, William. Ni vet att jag aelskar Er och att ni ligger mig varmt om hjaertat. Vilket uttryck egentligen...

Kossan Moa. Babe. I praise thy lord for giving the earth you.
Matilda, jag aer glad oever att vi gloemt allt gammalt groll infoer det nya aaret. Jag aelskar dig foer det karaktearsdraget, att kunna gaa vidare utan att se tillbaka. Naagonsin.

Pojken i korselden - jag ringer dig vid hemkomst. Det verkar som om vi pratar om olika saker.



Blogglaesare. Ni foergyller min dag naer jag tittar paa statistiken, det aer Ni som skriver dessa inlaegg, inte jag. Foer vad skulle den haer bloggen vara, utan er? Om ett traed faller i skogen naer ingen aer daer foer att se eller hoera det, ger det fotrfarande ifraan sig ett ljud?
(Svar: Ja, men det verkar ganska menloest. Traedet har nu givit upp livet, men foer vad?)

Hycklerskan fraan Sverige

Att vara i Egypten aer trevligt, aeven om det aer ett land som saknar de tre sista bokstaeverna i alfabetet. Daerfoer har jag bytt ut dessa tre mot aa, ae och oe. Hoppas ni foerstaar vilken som represenerar vad. Jag vill bara poaengtera aennu en gaang: Jag har INTE hakat paa trenden att skriva "soet" eller liknande. Saadana stavningar aer foer ungdomar som av naagon anledning vill vara analfabeter. Jag foerstaar inte.



Haerom dagen besoekte vi en souk, en marknad. "Pretty lady and handsome man, where are you from? Sweden? Goddag!" - min fader, den lille svenska pojken, lurar ingen med sitt skandinaviska utseende. Sjaelv svarar jag helt lugnt att jag aer fraan la luna och vaender jag mina stora raadjursoegon upp mot skyn. Ingen som besvaerar en mer.
Stackars galne flicka, tror du att du aer fraan maanen?

Tillslut hittar vi en butik med en man som inte drar och sliter i oss. Han sitter naemligen och ber. Det aer en andaktsfull staemning i den lilla butiken, och jag kommer paa mig sjaelv att inte vilja pruta. Foer en gaangs skull. Naer middagsboenen aer slut, tittar han upp. Vi boerjar samtala, han visar oss bilder paa sin far och sin bror. Beraettar att hans yngste son ska boerja plugga paa universitetet snart. Hela han lyser av stolthet daer han staar i sin kritstreckrandiga jalabaya, och jag fraagar mig sjaelv: naer slutade vi i vaestvaerlden vara stolta oever oss sjaelva?

Det var laenge sedan, om det ens intraeffat, som jag moette naagon som var stolt oever sitt liv, oever sitt arbete. Foer maanga av oss har saalt vara sjaelar foer pengar eller status. Foer namnlappen paa skjortan.

Jag har en vaen som vill bli civilekonom. Jag haaller tummarna foer honom att han lyckas, saa att han kan straecka paa ryggen infoer sin spegelbild och saega: Jag aer civilekonom, och jag aer stolt oever det. Jag har ocksaa en vaen som saalt sig sjaelv foer beroemmelse inom modevaerlden. Han har gloemt att i slutet av dagen saa handlar det om att du ska kunna se din spegebild i oegonen och le.
Foer det aer bara dig sjaelv som du maaste goera stolt, inte naagon annan.

Vilken hycklare jag är.

När det gör ont


Jag kan erkänna att detta inte är en av mina smartare miner,
men fotot är från en mycket lyckligare tid.

Inte för att jag säger att jag är olycklig nu, missförstå mig inte här. Jag är inte olycklig. Jag är otroligt lycklig, inte i extas, men jag tar mig fram. Det rullar på. Men sen kommer de dagar då det känns som om hjärtat sitter fast i någon slags maskin som skulle tänkas finnas i tekniksalar eller -butiker. När hjärtat gör sig så smärtsamt påmint.

Bilden ovan är tagen från en tid då jag inte varit kär ännu.
Åh, vilket kvasidramatiskt inlägg. Jag förstår vad du menar med Södra Lat(r)in-fasaden.


Ge mig en ursäkt till att slå!

Fröken Flora förtäljde idag för mig att jag har förbättrat hennes språk - detta glädjer mig i tusenfalt. Jag önskar att jag kunde posta inlägg mer ofta - men jag måste tyvärr säga att Södra Latin har tagit död på min kreativa ådra! Varför måste alla vara så politiskt korrekta och fina i kanterna? Det är ju inte roligt. Inte underhållande alls. Då får jag ju ingenting att klaga på - annat än att ingen är sig själv, utan trippar runt på tårna. Gotta be right, gotta do right. (Dead Poets Society)

Nej, tacka vet jag min gamla skola. Sverigedemokrater och femte generationens invandrare från Italien som bröt på persiska. Det är grejer det! Eller min älskade vän Madam Isabel ("Madam" är ju egentligen helt fel titel, då Madam Isabel inte är involverad i något som helst slags giftemål. Men jag benämner henne ändå med "Madam" då det låter mer värdigt och ärofullt än andra benämningar) som av lägre intelligensstående varelser kallats för "mys-kommunist" - en benämning som jag finner väldigt behaglig och otroligt triggande. Inspiration! Kreativitet! Ren och skär dumhet!

Jag bryr mig inte om ifall du pratar korrekt eller vacker svenska. Jag bryr mig inte om ifall du skriver fel i ett sms. Allt jag vill, är att människor ska stå för vad de säger. Det finns en sekt i United States of America vars syfte och mål är att hata Sverige. De var de som ville att den svenska kungen skulle abdikera när pastor Åke Green blev arresterad för Hets mot folkgrupp. Varför jag tar upp denna sekt är för att de står visserligen för vad de tycker, men då de inte tycker något vettigt eller väsentligt för människans överlevnad, skulle jag inte jag finna dessa personer intressanta i en diskussion.

Åh, ambivalens.

Stå för vad du tycker, men tyck ingenting dumt.
Haha, vem vet, jag kanske har en liten vettvillig fascist inom mig.

Mys-kommunisten myser med mys-kapitalistklassen.

Till fröken Flora:

Förtälja - Berätta
Abdikera - Avgå som kung eller drottning
Väsentligt - Viktigt
Ambivalens - När man känner sig kluven känslomässigt
Fascist - Fascismen var antidemokratisk, antikapitalistisk och antiliberal med starka nationalistiska drag men utan någon framträdande ideologisk rasism, som utvecklades i 1920talets Italien. Med andra ord: Inte bra. Inte charmigt. Men ganska underhållande vad människan kan komma på för att få ett namn på förtryck.
Under 1920-30talet hade vi även Sveriges Fascistiska Kamporganisation, som senare ändrade namn till Nationalsocialistiska Folkpartiet - ett starkt rasistisk parti. Hallelujah.

Snälla notera att jag inte är fascist. Däremot börjar jag fundera på om inte några av våra lärare är det.
Röda Södra!

Fysisk kontakt är underskattat

William

För att fortsätta trenden med menlösa inlägg

Bild från aftonbladet.se, eller Aftonbladets upplaga från i torsdags 11/12.

Kvinnan i mitten, ser ni henne? Det är min farmor. Min förebild.

Att prata om sex är inte längre kontroversiellt, men att prata om sex och politik, om sambandet, är tabu. Big no-no. Vilket är så synd, för allt sex är idag, är politik. Och allt politik är idag, är sex.
Förutom det som jag snart kommer att komma till.

Min farmor. Barbro Westerholm (fp).
(Sjävlklart skulle jag inte skriva om sex och min farmor. Politik, mina damer och herrar, politik!)
Att vara 75år och sitta i Riksdagen, det är beundransvärt. Att sitta i Riksdagen för folkets skull, och inte för sin egen, är bortom alla ord, i det korrupta Sverige som vi lever i idag. Självklart är det svårt för mig att vara objektiv när det gäller att glorifiera min farmor, men jag försöker. Och det spelar ingen roll hur objektiv eller subjektiv jag föröker vara, farmor är ändå underbar.

1994 var farmor med och fick egenom partnerskapslagen - att homosexuella ska få gifta sig/ingå partnerskap i Sverige. Farmor kämpar för invandrares rätt till bra jobb, hon kämpar för utvecklingsstörda, hon kämpar för seniorer och juniorer - hon kämpar för det glömda Sverige.

Nog för att min farmor är med i den högra delen av Sveriges politik, och jag i den vänstra (visserligen är jag inte "med" som i att medverka i ett politiskt ungdomsförbund eller så, men vart mina värderingar ligger) men när det kommer till människorättsfrågor, då är vi väl alla lika.
Farmor kämpar för de saker som jag beundrar och propaganterar för.

Och det är bara några av de få saker som jag älskar henne för.

Det här är poesi - Förlåt Kung Wester, men ni har fel

"Jag säger lek, lek med tanken

Det är det som tankar är till för.

Jag leker bara med döden

Och du frågar vad fan jag gör

Jag säger: Jag leker bara med döden

Det är det som droger är till för"

Jag som älskar att romantisera värdsliga ting
, beundrar och älskar solklart denna romantisering av drogmissbruk. Som inte är särskilt världsligt, det lärde jag mig på Vändpunkten. Men ändå. Ack, så vacker Martin får överdoser, blånande läppar och fradga att verka.

Nina Rochelle har varit min bästa vän nu i snart tre år. Wünderbar, ja.

To clear the air

Jag sa på en historialektion i förra veckan att jag tycker att vårt samhälle har blivit för sekuläriserat. Sant att jag tycker det. Religion är en så stor del av vår historia. Men så gick jag in och tittade på en gammal klasskompis blogg, en klasskompis som är med i Kristdemokraternas Ungdomsförbund. Hon är dessutom även med i Pingstkyrkan, och avslutar varje blogginlägg med att säga/skriva "amen".

Nej, det är inte såhär jag vill att samhället ska bli.

Jag vill inte att samhället ska bli mer religiöst överlag. Nej, jag vill bara att vi ska få lära oss mer om andra religioner än fucking kristendom (förlåt för att jag blandade in ett annat språk, i fel ordabemärkelse och antagligen fel böjningsform också). För visst, kristendomen är en stor del av vår historia här i Sverige, men har vi inte då glömt att vi för 2000år sedan var judar? Det är knappt att vi lär oss det i skolan.

Jag tycker att ska vi vara lediga på kristna högtider, så ska vi också vara lediga på judiska och muslimska/islamska. Jag vet inte, har man tagit bort kristihimmelsfärd som helgdag? Hallelujah, i sådana fall.

Och även ifall vi i Sverige inte nödvändigtvis var judar, så blev vi ändå inte kristna förän långt senare än resten av världen. För innan dess var vi ju asadyrkare. Men såndant vill man ju inte prata om här i fina, kristna Norden. Amen.

Egentligen borde inte religion finnas. Tror ni inte att världen skulle vara lite enklare att leva i, ifall alla tog sitt eget ansvar och inte skyllde det på gud eller sitt armband "WWJD"? (What Would Jesus Do - en accesoar som min forne klasskamrat hade. Galna, kristna tant) Lite enklare, och lite svårare. För finns det ingen gud, betyder det också att vi är ensamma. Helt ensamma. Och det är allt som behövs för att driva en människa till vansinne.

Nej, som ni märker så är ag högst ambivalent i frågan. Men skit samma. Jag är inte religiös, planerar inte att bli. Mitt kosherätande hemma gick åt pipsvängen, och min konfirmation var ungefär lika intressant som Ullan. Det bästa av två världar, blev ett intet av ingenting. Religion är en del av vår historia.
Och vi borde ta bättre hand om historien, det är väl allt jag försöker säga. Jag vet inte. Jag är trött. Amen.

Bilden tagen i samband med min konfirmation, då jag blev tillsammans med min konfirmationsmentor.
Se, något gott kom ur tolv månader av oblatmissbruk och alkoholfrittvinsupande!


Dåligt vete

Förstummad, blir jag är jag märker hur vissa delar av svenska folket ständigt fördummas.
Hittade en (sd)blogg - jävla skithelvete, bokstavligt talat, fan jävla skithelvete.

SVERIGEDEMOKRATER!
Här kommer en kort text där jag ska visa att det är NI som tar hårt arbetade människors jobb, att det är NI som är opatriotiska och att det är NI som borde fördömmas.

1) "Invadrarna kommer till Sverige och tar våra jobb" - skyll dig själv om du föddes med en silversked i munnen, men satte den i halsen när du kastades ut i Det Verkliga Livet. Självklart anställer en VD någon som är bättre kvalificerad, bättre utbildad, och med egenskaper som ödmjuk, vänlig och positiv - spelar ingen roll om hanhon är ifrån Iran, Danmark, Gambia eller Sverige! Bäst utbildad får jobbet! Och tror du att du alltid kommer få allting på ett silverfat, utan någon som helst ansträgning - ja, då är du tydligen varken ödmjuk eller kvalificerad. Om man inte säker jobbet som programledare såklart, där är stroppighet ett stort plus.

Det är Ni, kära smygrasister, som tar hårt arbetande människors jobb. För trots att jag, lilla obetydliga jag, tycker att bäst kvalificerad borde få jobbet, så funkar inte världen så. Funkar inte Sverige så. Heter du Khanjan Ali, så är inte det lika självklart att du blir anställd som civilekonom, som om du hade hetat Karin Alm - trots att Khanjan är bättre utbildad, villig att börja jobba imorgon, och vänligare inställd.

2) "För ett fritt Sverige"? Hur skulle Sverige bli friare ifall vi slängde ut alla som inte var som oss? Hur fritänkande skulle Sverige då bli? Hur skulle vi kunna röra oss framåt, idémässigt? Aah, där hade vi ett ekvation som ni inte var beredda att lösa. Visste ni att det är arabiska siffror vi använer i Sverige? Hur hade vi kunnat få dem, ifall vi inte haft nya tänkare, nya influenser i lilla, kalla Sverige?

3) Genom att fördömma islam, som exempel, visar ni bara er okunskap på området. Att dra upp citat efter citat ur Koranen, som ska "visa att den muslimska religionen verkligen endast är uppfunnen för att få en ursäkt till att döda folk", visar ännu mer hur lite ni vet om ämnet. Visste ni att koranen endast är giltig som helig skrift, om den är på sitt orginalspråk? Koranen översatt till t.ex. svenska ses som en fritolkning. Ha!

Nej, spetälska Sverigedemokrater, det är inte muslimernas, judarnas, buddhisternas eller någon annan religions fel att Sverige är ett land där folk känner sig otrygga, trots att vi varit oberoende i alla krig sedan prins Karl XIV Johan (även kallad Jean-Baptiste Bernadotte) krigade mot Danmark 1813 (observera att de sistnämnda uppgifterna är inte några som jag forskat fram, så det finns en risk att de är felaktiga. Men det är satanimig länge sedan vi låg i krig).

Det är Ert fel.

Dessutom, ¨på de (sd)bloggar som jag sett hittills, så kan ni inte stava.
"Vete" är ett sädeslag som växer på fält, och inte en modern och korrekt fortkortning av "jag vet inte".


RSS 2.0