Eva? Förlåt mig.

WHEN MEDIA FALES:

"Och nästa premiärminister i Israel förutspås bli en kvinna, vilken är mäkta förvånande i ett annars så kvinnoförtryckande land" - Någon jävla reporter som inte läst på sin hemläxa. Förlåt, ska du springa och gråta hos mamma nu?

Israel, ett av de mest demokratiska länderna i världen. Israel, som jämfört med för ett par år sedan är ett städat land, med stränder likt Miami, med en kvinnosyn som slår Sveriges med hästlängder. Här sitter vi och exalterar i viktigpetterorgasmer när en kvinna, Mona Sahlin reds. anm., har tagit sig så långt som hon nu har. Kan ni tänka er? En kvinna som stadsminister i Sverige! Hujedamig vad tiden går undan! Snart hänger väl resten av världen på! Förutom de stackars satarna i Mellanöstern, stackarna, de vet ju knappt vad jämställdhet är!

Kooperativ bullshit. För det första är Sverige ett skitland som alltid är 100år efter i utveckling. Men jag måste ändå ge lite credd till Sverige i vissa aspeckter när det kommer till världsrevolterande upptäckter:
Det var ju faktiskt en svensk som uppfann tetrapacket. Och så har vi ju gubben Nobell. Hm, vad är mest hedersvärt, demokrati eller mjölkförpackningar och idéer som varje dag dödar fler och fler oskyldiga människor?
Yeah, that's a thinker.

För det andra så är judendomen stadsreligionen i Israel. En religion som, till skillnad från kristendomen, värdesätter kvinnan som en livgiverska, snarare än en grisvallerska.
Här har vi frågan som splittrat världen: KVINNAN. Honan, fruntimret, kjoltyg, tjej, Eva.

Outbildade människor som delar diverse fördomar om Islam hävdar ofta att "muslimer är ett förtryckande folk som slår sina kvinnor, för att det skulle stå i Koranen, vilket det inte gör, alltså måste alla muslimer vara dumma och grymma." (Andetag)

Jahaja. Det står ingenting i Bibeln om att kvinnor ska leva med lägre lön, under sämre vilkor och anses som lesbiska (i negativ bemärkelse) butch-varelser om de försöker sig på att skaffa ett jobb som är ansett för en man. Vem är det som är dum egentligen? Sverige är ett kristet land. Vår stadsreligion är kristendomen. Ergo: Vi är hycklare.

Jag känner mig inte hemma i kyrkbänken.
Men det är något med judendomen som får mig att känna mig hemma, välkommen. Något som får mig att sträcka på mig, något som stärker mig. Mitt efternamn är judiskt, och det är en religion och ideologi som fascinerar mig. Ett folk som varit utsatt för så mycket, som har slutat älta och gått vidare.

Ett folk, kanske det enda folket, där den gemensamma självkänslan är stor nog att förlåta.

Aint it a beautiful day?

Ta vara på det här inlägget, för det är det sista meningslösa inläget som jag kommer skicka ut i cyberrymden. Nu är jag igång igen! Mer intressanta Sophia-inlägg till folket! Mer egoförlösande intressedispyter! Mer... Kärlek! (haha, åh Tomas DiLeva, du kommer nog för alltid vara en liten röst i mitt öra, en mental dammråtta:)

Såhär lycklig har jag inte varit på länge... Inte på så länge som jag kan komma ihåg?
I've got my mojo runnin for me, an life is smiling.

Jag sitter i min säng, utvilad (efter 2h sömn på soffan, omgärdad av en dröm som handlade om en helikopterfärd, en delfin och en studsmatta), nyuschad och ätandes Ballerina och mjölk. Lyssnandes på en skiva som Lisen brände till min fest, och sneglandes ¨på Desperata Hemmafruar.

Det gör inte något att vissa tangenter på mitt skrivbor inte fungerar, efter att jag har tappat sesamfrön under mina långa plinka på datorn/äta medans-sessioner. Det gör ingenting att det är just Desperate Housewifes på TV, en påkostad skitserie som alltför många idioliserar, för att de är rädda att ta tag i sina egna problem... Eller helt enkelt har dålig smak på TVprogram.

Som svar ¨på Eriks fråga (jag saknar dig, min älskade uteliggare) snart kommer nytt material! Jag vet att jag sagt et förut, men nu menar jag det också! Wunderbar, ja? För nu sprudlar jag!

puss!


A.k.a. "Livet"


Varför sliter vi som vi gör? Varför kämpar vi, jag undrar varför vi jobbar på, utan vila, utan paus. Vad är målet med våra pretantiösa prestationer? Våra nogranna redovisningar på det vi kallar framgång, det vi vill kalla lycka. Varför vi piskar våra egna ryggar.

En råtta kan tvinga sig igenom ett hål med en diameter på en tredjedel av råttans egna kroppstorlek. Ser du ett efterhärmligt mönster hos oss människor? Det är näst inpå omöjligt för en normal människa att kunna sköta studier, multipla uppgifter inom dessa studier t.o.m., och samtidigt sköta ett socialt nätverk, ett familjeliv, sin egna hälsa, världsomsorg med mera. Men vi pressar oss, viker in öronen och armarna och pressar. För vet du vad du är om du inte klarar av det? Du är en förlorare, en svikare. En avhoppare. Klen.

När hälften av alla flickor i min förra klass började skära sig, var det ingen som reagerade. Svaga tonåringar, dumma barn. När andra hälften fick ätstörningar tänkte alla efter lite. Sen slutade de tänka, "Nu har hon iaf inte maten att oroa sig för längre, hon äter ju ändå inget". Pojkarna började knarka i början av slutet. Pojkarna sniffade in, flickorna spydde ut.

Jag frågar mig detta, frågar Er detta: Är det värt det? I förra veckan mailade jag Teaterhögskolan och DI - undrade om man behöver moderna språk på sina betyg för att komma in där. Med en intagningsgräns på 3-7 personer vart annat år, så prioriter jag att kunna gå klart gymnasiet utan alltför stora permanenta skador på min menatala graffitivägg - istället för att pressa mig igenom ett ämne som jag högst kommer få G i.

Svaret: Nej, det behöver du inte. Men om du vill söka en annan linje så ger moderna språk meritpoäng.
Jaha, mhm. I dagens samhälle kan du inte satsa på en sak, du måste ha minst tre andra saker att satsa på, utifall att. Just in case of emergency.

Det känns naivt att säga "Nej, det finns inget annat alternativ för mig - jag ska ta mig till DI." För du ska inte tro att du har en acceptabel dröm, var realist nu Sophia, där kommer du aldrig in. Satsa på något annat medan du kan. Hitta en reservdröm som du satsar på, din huvuddröm är inget att ha. Det är bara en dröm i alla fall.

Jag orkar inte tro på mänsklighetens medmänsklighet. Jag har tappat hoppet på att vi verkligen bryr oss om varandra.
Egentligen tror jag att vi, övriga människor, bara klappar takten medan du piskar digsjälv halvt fördärvad.

JAG TAR TILLABAKA

Det var inte mitt sista inlägg! Förlåt! Jag kommer fortsätta blogga!
Snart kommer ett nytt superintressant inlägg!


Förlåt förlåt, tusen gånger förlåt!
Jag kan helt enkelt inte sluta, att blogga är min drog.
Som sagt, jag är en blogaholic. (Bloggalist på svenska)
Något som jag inte ens vill äta Antabus mot! Att blogga... Att leva...
(Lögn: Att blogga är att visa för andra att du har ett liv, även om du kanske inte har det.)

PUSS OCH KRAM
IMORGON SKA JAG SKRIVA NGT INTRESSANT

RSS 2.0