Den Lysande Teatern

Ta vara på det här inlägget, för det är det sista meningslösa inläget som jag kommer skicka ut i cyberrymden. Nu är jag igång igen! Mer intressanta Sophia-inlägg till folket! Mer egoförlösande intressedispyter! Mer... Kärlek! (haha, åh Tomas DiLeva, du kommer nog för alltid vara en liten röst i mitt öra, en mental dammråtta:)

Såhär lycklig har jag inte varit på länge... Inte på så länge som jag kan komma ihåg?
I've got my mojo runnin for me, an life is smiling.

Jag sitter i min säng, utvilad (efter 2h sömn på soffan, omgärdad av en dröm som handlade om en helikopterfärd, en delfin och en studsmatta), nyuschad och ätandes Ballerina och mjölk. Lyssnandes på en skiva som Lisen brände till min fest, och sneglandes ¨på Desperata Hemmafruar.

Det gör inte något att vissa tangenter på mitt skrivbor inte fungerar, efter att jag har tappat sesamfrön under mina långa plinka på datorn/äta medans-sessioner. Det gör ingenting att det är just Desperate Housewifes på TV, en påkostad skitserie som alltför många idioliserar, för att de är rädda att ta tag i sina egna problem... Eller helt enkelt har dålig smak på TVprogram.

Som svar ¨på Eriks fråga (jag saknar dig, min älskade uteliggare) snart kommer nytt material! Jag vet att jag sagt et förut, men nu menar jag det också! Wunderbar, ja? För nu sprudlar jag!

puss!