Ingen logik, nehepp
Halloj allihopa!
Jag befinner mig i Skottland, ska testa att skriva denna text utan alfabetets sista krumelurer (eftersom dessa inte existerar i det brittiska alfabetet).
Att vara i Skottland kan liknas med en snabbvisit i Alice i Underlandet - ingen logik, och kaniner som hoppar i och ut ur bild. Kaniner, golfspelande alkoholister och dennasatansdimma som har lagt sig likt en kudde ovan staden. (Haha, det rullar ju ganska bra, att inte skriva med alfabetets sista... Saker. Ni vet) Familjen jag bor hos verkar vara trevliga - och jag skriver "verkar" eftersom jag inte har ngn aning om hur saker och ting kommer se ut imorgon. Jag har trillat ner i kanintunneln. Spader Dam driver skolan som jag studerar vid, Hamilton School of English - och hennes namn, vilseledande nog, Mrs. Darling. Min professor, trevlig man vid namn Allan (inte svensk) - jag kan lugnt skriva att han verkar vara min skyddande kanin. Som leder mig ngrlunda i icke-fel riktning. (Snyggt va? Kunde ju inte skriva... Ni vet, motsatsen till fel). Eller kanske ska jag beskriva honom som en av dom golfbollsstora djuren, som i slutet av Alice i Underlandet, leder henne tillbaka till Verkligheten.
Hoppas ni fattar, det kanske verkar enkelt att skriva utan alfabetets sista bok-you-know-what, men ni har isf FEL.
Jag, ganska dock-lik tycker jag iaf. Bilden togs vid balen i slutet av terminen.
Jag befinner mig i Skottland, ska testa att skriva denna text utan alfabetets sista krumelurer (eftersom dessa inte existerar i det brittiska alfabetet).
Att vara i Skottland kan liknas med en snabbvisit i Alice i Underlandet - ingen logik, och kaniner som hoppar i och ut ur bild. Kaniner, golfspelande alkoholister och dennasatansdimma som har lagt sig likt en kudde ovan staden. (Haha, det rullar ju ganska bra, att inte skriva med alfabetets sista... Saker. Ni vet) Familjen jag bor hos verkar vara trevliga - och jag skriver "verkar" eftersom jag inte har ngn aning om hur saker och ting kommer se ut imorgon. Jag har trillat ner i kanintunneln. Spader Dam driver skolan som jag studerar vid, Hamilton School of English - och hennes namn, vilseledande nog, Mrs. Darling. Min professor, trevlig man vid namn Allan (inte svensk) - jag kan lugnt skriva att han verkar vara min skyddande kanin. Som leder mig ngrlunda i icke-fel riktning. (Snyggt va? Kunde ju inte skriva... Ni vet, motsatsen till fel). Eller kanske ska jag beskriva honom som en av dom golfbollsstora djuren, som i slutet av Alice i Underlandet, leder henne tillbaka till Verkligheten.
Hoppas ni fattar, det kanske verkar enkelt att skriva utan alfabetets sista bok-you-know-what, men ni har isf FEL.
Jag, ganska dock-lik tycker jag iaf. Bilden togs vid balen i slutet av terminen.
Jag är inte en sån som sviker
...men ljuger gör jag friskt. För nu sviker jag Er igen - jag kommer ha ett blogguppehåll, p.g.a. universitetsstudier utomlands. I Skottland för att vara precis. Kul va? Nej, kanske inte. Jag som aldrig rört en golfklubba i hela mitt liv. Men men. Det blir spännande!
FÖRLÅT.
Som kompensation för att jag åker iväg nu, så lovar jag er massor av nya bilder
i höst!/när jag kommer tillbaka! Känner att jag har blombilder på repeat nu -
jag som inte ens gillar blommor. Men om ni tittar riktigt nära, så ser ni att den här
är en hjärtformad blomma.
Är jag förlåten? :)
Pussar och kramar
/Sophia
FÖRLÅT.
Som kompensation för att jag åker iväg nu, så lovar jag er massor av nya bilder
i höst!/när jag kommer tillbaka! Känner att jag har blombilder på repeat nu -
jag som inte ens gillar blommor. Men om ni tittar riktigt nära, så ser ni att den här
är en hjärtformad blomma.
Är jag förlåten? :)
Pussar och kramar
/Sophia
Får får får?
Vad jobbar/jobbade era föräldrar med? Mamma är marknaschef och pappa livvakt. Kommer jag bli som dem?
Vid 3års ålder tror du att du vet vad du ska bli när du blir "stor".
Du ska bli prinsessa. Eller i mitt fall, ganska diffust: Chef.
Vid 6års ålder vet du vad du ska bli när du blir "stor".
Större.
Vid 11års ålder vet du vad du ska bli.
Popartist/kändis.
Vid 16års ålder har du ingen jävla aning om vad du ska bli.
Vid 15/16års ålder söker du till gymnasiet, och det har underteckad, jag, gjort. Är du smart, eller på något sätt bryr dig om vad släkten ska tycka och tänka, så söker du natur eller samhälle. I mitt fall så har jag pappas familj, akademiker thru and thru, och mammas familj, uppväxta och bosatta på Lidingö. Själv flydde jag Ön (som Lidingö så beskrivande kallas av bosatta. "Ön". Som om det var hela världen) vid 11års ålder, genom att börja i Nacka Musikklasser.
Nu, 5år senare, är jag fortfarande på 'flykt'. Från vad har jag ingen aning, från mina föräldrars öden kanske.
Inte för att det är något fel på dom, men jag känner väl som resten av alla tonåringar, att jag vill definiera mig själv som individ.
Jag ska i höst börja på Södra Latins dramalinje. När mormor fick reda på det, fnös hon och sa "Ja, det här håller väl inte i sig så länge". Tack för förtroendet. Är det en så omöjlig dröm? Och i så fall: Varför spräcker du den?
Vid 16års ålder har jag ingen aning vad jag vill bli när jag blir "stor". När jag är 36år tror jag inte heller att jag kommer veta vad jag vill bli när jag blir "stor". Stor, större, störst. Jag tar en dag i taget, lever för det jag tycker är kul nu. Självklart håller jag ett öga framåt, och ett i backspegeln. Bara för att jag lever för stunden, betyder inte att jag skaffar mig en Musse Pigg goes Hawaii-tatuering för att jag tycker att det är snyggt nu.
Får får får?
Nej, får får inte får. Får får lamm.
Kommer jag någonsin veta vad jag vill bli när jag blir stor, större, störst?
Och om inte; Spelar det någon roll? I'm alive, aren't I?
R E F L E K T E R A M E R A
...och tippsa gärna era vänner om min blogg.
Om ni tycker att jag skriver ngt vettigt dvs.
Vid 3års ålder tror du att du vet vad du ska bli när du blir "stor".
Du ska bli prinsessa. Eller i mitt fall, ganska diffust: Chef.
Vid 6års ålder vet du vad du ska bli när du blir "stor".
Större.
Vid 11års ålder vet du vad du ska bli.
Popartist/kändis.
Vid 16års ålder har du ingen jävla aning om vad du ska bli.
Vid 15/16års ålder söker du till gymnasiet, och det har underteckad, jag, gjort. Är du smart, eller på något sätt bryr dig om vad släkten ska tycka och tänka, så söker du natur eller samhälle. I mitt fall så har jag pappas familj, akademiker thru and thru, och mammas familj, uppväxta och bosatta på Lidingö. Själv flydde jag Ön (som Lidingö så beskrivande kallas av bosatta. "Ön". Som om det var hela världen) vid 11års ålder, genom att börja i Nacka Musikklasser.
Nu, 5år senare, är jag fortfarande på 'flykt'. Från vad har jag ingen aning, från mina föräldrars öden kanske.
Inte för att det är något fel på dom, men jag känner väl som resten av alla tonåringar, att jag vill definiera mig själv som individ.
Jag ska i höst börja på Södra Latins dramalinje. När mormor fick reda på det, fnös hon och sa "Ja, det här håller väl inte i sig så länge". Tack för förtroendet. Är det en så omöjlig dröm? Och i så fall: Varför spräcker du den?
Vid 16års ålder har jag ingen aning vad jag vill bli när jag blir "stor". När jag är 36år tror jag inte heller att jag kommer veta vad jag vill bli när jag blir "stor". Stor, större, störst. Jag tar en dag i taget, lever för det jag tycker är kul nu. Självklart håller jag ett öga framåt, och ett i backspegeln. Bara för att jag lever för stunden, betyder inte att jag skaffar mig en Musse Pigg goes Hawaii-tatuering för att jag tycker att det är snyggt nu.
Får får får?
Nej, får får inte får. Får får lamm.
Kommer jag någonsin veta vad jag vill bli när jag blir stor, större, störst?
Och om inte; Spelar det någon roll? I'm alive, aren't I?
R E F L E K T E R A M E R A
...och tippsa gärna era vänner om min blogg.
Om ni tycker att jag skriver ngt vettigt dvs.
Objects in the mirror are closer than they appear
Allt som skickas ut i cyberrymden, stannar där. Varje mail, varje facebookbild. Förstå vad stor cyberrymden måste vara, du och jag är bara små mikronanosar jämfört med Det Stora Okända. Vem är det som sitter vid den stora Hårddisken, som kontrollerar allt? Vem är det som så gärna vill att allt ska sparas, dokumenteras?
Varje gång en bok eller tidning av någon slag publiceras i Sverige, så skickas en kopia (minst) till stadsbiblioteket. Detta för att vi i framtiden ska kunna ställa en prognos, jag kommer inte på ett bättre ord, på dagens litterära status. Det är också till för att vi ska minnas böcker, tider, krig, kärlek, sorg, känslor, dåtid och nutid. Varför är vi så besatta om att spara och bevara? Varför stirrar vi oss blinda på dåtiden?
Objects in the mirror are closer than they appear.
Så stod det på mopedens backspegel. Och kanske stämmer det i verkliga livet - hur kommer det sig att vi sparar och sparar, men ändå aldrig lär oss ngt? Ta WW2 som exempel (Andra Världskriget); I runt 50år har vi letat upp varenda kvarlevande bevis för att det inträffat. För att dokumentera förföljelsen, förnedringen, massmordet och misstagen. "Vi behöver inte vara rädda för att det kommer hända igen - för vi har ju lärt oss! Eller hur?"
Jahh. Snyggt. Och hur länge höll det? I Sverige, Danmark, Tyskland och andra Europeiska länder börjar det nu poppa upp partier och grupper som håller på samma agenda som ett tidigt Nationalsocialistiska Arbetarpartiet i Tyskland (Tidigt och mitten av 1930talet). "Hej. Vi säger inte att vi är bättre än er, men vi har större rätt till den mark som du står på, än vad du har. Vi borde gå före i arbetsköerna, bostadsköerna, bussköerna. Varför? För att vi är födda i det här landet. Här har jag gått hela mitt liv och aldrig behövt kämpa för ngt. Sen kommer du, bättre utbildad och alltid i tid till jobbet, och får då mitt jobb. What the fuck? Jag som alltid betalat skatt i Sverige! Skulle jag komma till Iran så respekterar jag att du är mer värd, men i Sverige, då jävlar ska ni dansa efter min pipa" Kvalificerat bullshit.
Det är samma sak som med nazismen. Det som börjar smått, blir sällan gott. Eller ngt.
Vi borde studera vår historia lite bättre. Det är inte ett dött läroämne. För sköter vi inte dåtiden, finns det en risk att vi kommer behöva uppleva dåtiden om och om igen, tills vi gör det rätt. Lär oss från våra misstag, accepterar varandra för dom vi är och (Här är varför man faktiskt ska lyssna på sin lågstadielärare) behandlar andra som man själv skulle kunna tänka sig att bli behandlad. Tysta leken börjar nu, och begrunda det jag precis skrev är ni snälla:)
Jag lever! Jag lever!
Herrejävlargud, förlåt det var inte meningen att glömma bort er! Eller alltså, jag glömde inte bort er, jag lovar, jag tänkte på er hela tiden! Kommer ni någonsin kunna förlåta mig?
Drama, ohplease, more drama:)
Nejmen, förlåt att jag inte skrivit på ett tag. Jag har varit upptagen, med vissa aktiviteter som inte lämpar sig att skriva på Intranätet. What goes cyber, stays cyber.
Min sommar so far har varit underbar. Självklart har jag tänkt på att blogga, det kryper i hela mig runt 24tiden varje natt, men ni måste förstå att far min bokstavligt talat bor in the middle of no bredband.
Jag kommer i nästa inlägg, som kommer nu alldeles efter, infoga lite bilder bilder från min sommar hittills. Helt ointressant för er som inte var där, men jag vill bara se till att hela internet vet om att jag faktiskt har ett liv:)
Okej, den bevisar inte att jag lever, men eftersom det är jag som har tagit
bilden, så får ni väl helt enkelt lita på att jag lever, att jag inte vilar med fiskarna.
Drama, ohplease, more drama:)
Nejmen, förlåt att jag inte skrivit på ett tag. Jag har varit upptagen, med vissa aktiviteter som inte lämpar sig att skriva på Intranätet. What goes cyber, stays cyber.
Min sommar so far har varit underbar. Självklart har jag tänkt på att blogga, det kryper i hela mig runt 24tiden varje natt, men ni måste förstå att far min bokstavligt talat bor in the middle of no bredband.
Jag kommer i nästa inlägg, som kommer nu alldeles efter, infoga lite bilder bilder från min sommar hittills. Helt ointressant för er som inte var där, men jag vill bara se till att hela internet vet om att jag faktiskt har ett liv:)
Okej, den bevisar inte att jag lever, men eftersom det är jag som har tagit
bilden, så får ni väl helt enkelt lita på att jag lever, att jag inte vilar med fiskarna.
Civiliserad Sophia
Ni får ursäkta det tidigare inlägget, jag... Vet inte vart det kom ifrån. Osammanhängande var det iaf. Inte för att det här kommer vara så mycket mer vettigt eller så, för jag står på jobbet, och kan därför inte riktigt släppa fram min riktiga bloggar-anda. Ni kanske förstår. Haha, jag skriver till och med mer kontrollerat.. Har inga nya bilder att ge er, för dom ligger hemma på datorn, allt sånt kommer ikväll.
Blommorna utanför vårt hus. En cykelkorg skuggade dem.
Jag lovar och svär på min hunds madrass att det kommer ett superbra inlägg ikväll.
Blommorna utanför vårt hus. En cykelkorg skuggade dem.
Jag lovar och svär på min hunds madrass att det kommer ett superbra inlägg ikväll.
