Den Lysande Teatern

...och jag tackar. Jag tackar och bugar för de sju kommentarer som lyst upp min annars så bultande onda lördagsförmiddag! Som ni kanske märkt så är jag inte en principfast person, så jag skiter i hela "25 läsare och ni får ett nytt inlägg". Jag antar att jag vaknade upp ur drömmen att min blogg var något åtråvärt som behövde spridas till det så blogg-hypande Sverige.

Jag fick ett (skamligt!) förslag att jag skulle ändra min blogg lite mer till "min tid". Med instruktioner om varifrån mina kläder kommer, vad jag åt till frukost och vilken kändis som, enligt mig, hade på sig snyggast skor förra veckan. Det tänker jag också skita fullständigt i. Jag är alltför kär i bra grammatik för att kunna ha rubriker som "MINASKORSOMJAGGICKIPÅSTAN" eller "Gulligagull Sara som jag drickelidrickade te med igår på Stringelistring" - det låter ju som en dålig immitation på Flanders i The Simpsons.

Ni kan ta mig på orden när jag säger att ni kommer aldrig få reda på var jag köper mina kläder. Om det inte är så att ni frågar "Är din blåa klänning från Topshop?" och jag svarar "Ja" - men hur kan ni vara säkra på att jag talar sanning? Nej, det kan ni ju inte! Muahaha, min onda plan.

Ni kommer heller aldrig få bilder på mig som är retucherade i photoshop. Alla bilder som lagts upp/kommer läggas upp är 100% mig här och nu. Dels för att jag inte gillar censur, och retuchering är en form av cencur. En censur på verkligheten med alla dess defekter och vanskligheter.

Och dels för att jag verkligen inte förstår mig på Photoshop som program.

Det ni kommer få läsa om i min blogg är mina studdsande tankar och vänner. Random bild på klassen.

Nu har jag dryga 25st inlägg som bara ligger och väntar i utkast-korgen - MEN!
Jag tänker bara posta dem på ett vilkor. Att ni skriver kommentarer. Fler alltså.

Får jag ihop till 25st unika besökare på samma dag, så postar jag några inlägg. Förstår ni mitt übersmarta PR-drag här? Ni MÅSTE alltså tippsa nya människor om min underbart smarta blogg. (Nej, jag är inte självgod)


Puss och kram
Och det är ganska låga krav som jag ställer.
25st unika besökare på en dag = en STOR belöning. Jag lovar, jag har 25st alldeles underbart unika, samhällskritiska och Sophia-präglade inlägg på lut. LYCKA TILL, mina kära vänner.

Tack till:
"Smula" - Malin - Agnes - Rebecka - Carl/Calleballe (?) -
och övriga läsare som jag sett ett flertal gånger,
men inte är säker på att dom fortfarande följer min magnifika blogg

Buss 212, kl 17:53 en onsdagseftermiddag. Det är jag, några skrikiga tanter och en ensam gubbe på bussen. Plötsligt kliver en ung man på, han kanske är i 23års åldern. Mannen visar sitt busskort, och börjar gå bakåt i bussen. Men! Vad händer nu? Han har ju ingenstans att sitta! Han måste helt enkelt sitta bredvid någon. Ole dole doff...

Varför är vi svenskar så rädda för närhet till främmande människor? En arm som nuddar en annan arm, en kroppsodör som blandas ihop med en annan. Mina slutsatser är att vi svenskar 1) Är rädda för att bli kåta, eller iaf fatta tycke för personen bredvid oss, 2) är rädda för hur vi luktar i andra personers näsor eller 3) behöver vårt "personal space". Klockan sex på kvällen, på en buss från Ropsten.


Visst, du kanske har haft en jobbig dag. Okej då, om killen bredvid dig på bussen dregglar. Kanske är du rädd för hundar, eller för tanter i stickade baskrar. Det är ju inte som om jag säger till dig att sitta i knät på personen bredvid dig! Men varför sätta sig i andra änden av bussen? Som om jag ska skrika ut: Rabies! Klamydia! Aids! varje gång någon kommer innanför gränserna till min personliga zon.

Kanske är vi rädda att släppa någon nära. Sårad blir man så lätt, och varför blotta sig i annat än nödsituationer? Man vill ju inte gå på bussen och vara lika social som man har varit på jobbet/i skolan/med vänner. Man måste anpassa attityden inför mottagaren. Men på bussen sitter vi som stenansikten. Stenansikten bemöts med stenansikten. Vad är vi så rädda för? Att kvinnan jag sätter mig bredvid skulle säga "Nej, du det här funkar inte för mig. Kan du sätta dig på ett annat säte? Det är inte du, det är jag" När blev vi så rädda för att bli sårade?

Tänk på vad du skulle kunna lära dig, bara du pratade med närmaste främmande människa. Han/hon kanske har en intressant synvinkel på livet, kanske har gått igenom samma sak som du går igenom och mår skitdåligt över nu. Tänk de potentiella livskunskaper du skulle kunna ta del av! Tänk på de aldrig sinande möjligheterna!

Vi kanske blir så pass härdade någon dag, att vi inte skräms av framlingarna på bussen.
Men det gör ont att härdas, and it's a long mile to walk.

...sitter jag inte fast i. Men som den tonåring jag är,
så har jag kopiösa mängder med skit. Skitskit.
Och all denna skit skulle jag vilja bli av med.



Så om det är någon som har ett tipps på en loppis där man kan får hyra ett bord, eller lämna in sina grejer, låta någon annan sköta jobbet (Kapitalism!) och sen hämta ut pengarna SÅ SKRIV DET SOM KOMMENTAR TILL MIG!

Jag håller på att bli galen, min mamma håller på att bli galen, min hund får klaustrofobi i mitt rum... Och hon är ändå labrador som äter allt! Men tydligen inte skitgrejerna i mitt rum.

Snälla! Hjälp mig! Hjä-älp mi-ig!

K  O  M  M  E  N  T  E  R  A       M  E  R  A       F  Ö  R      F  A  E  N  !   !   !

Om jag fick ändra mitt passfoto... Skulle det antagligen inte se ut såhär.

Det här är min polske vän Pawel (säg "Witaj" till Pawel gott folk).

Pawel är nog den mest feminia pojk jag stött på. Min spanska rumskamrat tog mig en dag i armen, spärrade upp sina redan stora, bruna ögon och frågade mig på sin stapplande engelska: "Does... He... Like... Boys... Or girls?" Fast det där var jag som fixade till hennes grammatik såklart. Hade jag skrivit hela hennes försök att pressa fram en sjuordig mening, så hade det fått bli 7st blogginlägg istället.

Hm. I ett Sverige där inget chockar ingen, vad är journalisterna må tro, drar jag en djup suck inombords. "Afrodites nakenchock!" - var det någon som verkligen läste den artikeln? Förutom 40åriga män som hoppades på gratisporr. Vi har Europride (Hurrah!) vi har Blondinbellas otroligt ointressanta och verklighetslösa, men ändå totala utelämnande om hennes leverne och shoppingberoende, vi har schlagerporr. We've got it all honey, polska bögar chockar inte längre.

FOTBOLLSSTJÄRNAN MALIN PERSSON: MIN FRU FÖDDE VÅRT BARN
...snark... Oj förlåt, jag somnade visst. Var det någon som trodde sig ha världens story? Sorry grabben, men du är 48år försen. Vi såg nakna hippies på -60talet, vi såg det tajta och glada -90talet, och vi såg Jonas Gardell halvnaken med vingar på ryggen.

Jag gillar vår imunitet mot att chockas. Jag gillar att jag stolt kan säga att jag är bisexuell, och jag älskar att jag inte möts av någon reaktion, daltande eller dålig. Men jag hatar, jag absolut hatar, att det inte alltid varit såhär. Att journalister fortfarande tror att HBT-leverne ska sälja fler tidningar än andra rubriker. Att dessa rubriker faktiskt varit kioskvältare.

Grow up, and breath the news of the 21 century.

Jag vet inte var jag ska börja.

För tre år sedan var det någon som nämnde en skola, en skola som jag av någon anledning fastnade för. Kanske var det att dom hade en sådan bra teaterundervisning, eller en så bra variation av övriga ämnen. Det lät som ett Arkadien (Pete Doherty nämner detta underbara land i en av hans tidigare intervjuer, då han inte var... Ni vet. Då han fortfarande hade hjärnceller kvar att tappa), ett nytt himmelrike. När jag sedan finner mig själv på trappan utanför skolan, med handen på pärleporten... Helvete, tänk om mitt Arkadien egentligen är ett Helvete? Tänk om det var den onda ormen som nämnde skolan, istället för... Ja, min kusin eller vem det nu var.

Jag går in. Vidare in i Aulan. Blickar ut över alla förväntansfulla, upp till tänderna-klädda sextonåringar. Hormoner, hormoner! Hör mitt namn, eller vad som ska likna mitt namn (efternamnet mitt är från den ryska delen av f.d. Polen). "Sophia... May-gi-nascnick? Förlåt jag kan inte uttala ditt namn". Det gör inget. Det finns bara en jag, och jag vet vem jag är. (Haha, flummig mening)

Min klass, min underbara nya klass. En udda blandning av folk från söder, norr, Nacka och Lidingö. Och Växsjö. Efter skolan gick vi till café String (Jag vet, sjuk söder-klyscha) och möblerade om stället.

Jag gillar min nya klass helt enkelt. Sköna människor.

(Jag gömmer mig ifrån FRA. Not)
 
...Så måste du vara beredd på att jag inte kommer vilja synas med dig.

Jag har inte förstått det där, med par som börjar klä sig som varandra. "Hej älskling. Oj nej! Det var ju bara min spegelbild". Sicket världsproblem. Tillbaka till frågan: Varför i helvete bryr vi jordbor oss så jävla mkt om vad vi har i garderoben. Jag är mer intresserad av: ...vad vi gömmer i garderoben.

Tänk om alla var tvungna att gå runt med t-shirtar där det står deras djupaste, mörkaste och mest perversa hemlighet. HInga fler Hagamänn eller Fritzgubbar. Men å andra sidan; Hej FRA multiplicerat med tvåtusen.

FRA. Folk går med i grupper mot lagen - som, om jag får tillägga, inte ens gått i kraft.
Den används alltså inte. På tonårsspråk: CHILLA, VA FAN.

FRA lagen innebär att en specialkår inom polisen ska kunna bugga telefonsamtal mellan vilka som helst, och även kunna läsa våra mail. Jaha. Det är inte direkt som om terrorister kommer skriva: VI BOMBAR T-CENTRALEN KLOCKAN ETT PÅ EFTERMIDDAGEN DEN 25 AUGUSTI, OCH VI HETER ****. Epic fail av staten.

Men ändå. Kids, lugna ner er. Det är inte som om du, en 19årig medelsvensson som jobbar på ICA, kommer bli inkallad på förhör. Som om dom kommer gripa varenda spritlangare dom hör talas om per tonårssamtal. Och även om dom gör det; Jaha. Dumma jävel som langar Polarvodka till 13åriga fjortisar och berättar sitt namn i förhoppning att få ett 4sekunders ligg.

Jag tycker inte att FRA lagens inskaffande är världens mest brilljanta idé som högerblocket har kommit med. Men å andra sidan så är jag en leftie. Men herregud människor: KOM PÅ NGT BÄTTRE SÄTT. Att gå med i facebookgrupper med namnen: "Om FRA lagen införs ska vi börja våra mail med BOMB! istället för hej" - tror ni helt seriöst att Reinfeldt sitter där och ger ett skit för det? "Åh nej, svenska ungdomar som går med i nutida, cyber rebell-grupper!"
 
Puss och kram
mina kära bloggläsare
G E    M I G    E R A    Å S I K T E R !