Den Lysande Teatern

...och jag tackar. Jag tackar och bugar för de sju kommentarer som lyst upp min annars så bultande onda lördagsförmiddag! Som ni kanske märkt så är jag inte en principfast person, så jag skiter i hela "25 läsare och ni får ett nytt inlägg". Jag antar att jag vaknade upp ur drömmen att min blogg var något åtråvärt som behövde spridas till det så blogg-hypande Sverige.

Jag fick ett (skamligt!) förslag att jag skulle ändra min blogg lite mer till "min tid". Med instruktioner om varifrån mina kläder kommer, vad jag åt till frukost och vilken kändis som, enligt mig, hade på sig snyggast skor förra veckan. Det tänker jag också skita fullständigt i. Jag är alltför kär i bra grammatik för att kunna ha rubriker som "MINASKORSOMJAGGICKIPÅSTAN" eller "Gulligagull Sara som jag drickelidrickade te med igår på Stringelistring" - det låter ju som en dålig immitation på Flanders i The Simpsons.

Ni kan ta mig på orden när jag säger att ni kommer aldrig få reda på var jag köper mina kläder. Om det inte är så att ni frågar "Är din blåa klänning från Topshop?" och jag svarar "Ja" - men hur kan ni vara säkra på att jag talar sanning? Nej, det kan ni ju inte! Muahaha, min onda plan.

Ni kommer heller aldrig få bilder på mig som är retucherade i photoshop. Alla bilder som lagts upp/kommer läggas upp är 100% mig här och nu. Dels för att jag inte gillar censur, och retuchering är en form av cencur. En censur på verkligheten med alla dess defekter och vanskligheter.

Och dels för att jag verkligen inte förstår mig på Photoshop som program.

Det ni kommer få läsa om i min blogg är mina studdsande tankar och vänner. Random bild på klassen.