Jag säger nej!
Mina vänner, det är sådana här urbota dumma filmer som föder främlingsfientlighet!
Den här filmen är gjord av rädda, obildade människor.
Syftet med filmen är att göra oss rädda, göra oss misstänksamma inför alla muslimer, titta oss över axeln närhelst vi går in i ett invandrartätt område! Vad är det här, vad är det för sjuk värld vi lever i?
För det som vi kristna, blekfeta människor här i Norden (för det är här främlingsfientligheten frodas. Verkar det som. Jävla Sverigedemokrater!) ofta glömmer är att i USA, stackars stackars land som har blivit så påfrestade av dumma dumma muslimer (jag ber er; snälla förstå att föregående mening ska läsas med ironi) - i USA bor det tusentals med fanatiska, och o så kristna galningar.
Det finns fanatiker inom alla religioner, men det är så lätt att glömma, när vi är så lättmanipulerade. Okunskap och ren dumhet verkar smitta över landsgränserna. Media fales once again. Den fanatiska kristna högern är inte hälften så intressant som Usama bin Ladins brorsons bästa väns mammas "Den lilla kemisten"-låda som hon fick när hon var fyra år gammal. Ah! Terror! Ah!
Jag gråter när jag skriver det här inlägget - jag gråter floder. För fyfan, vad är det för jävla helvete vi lever i?
Och får jag dra upp Andra Världskriget i det här? Om vi nu misstror alla muslimer, för att fyra eller sex sytycken satt och styrde de flygplan som flög in i World Trade Center - borde vi då inte misstro alla tysklandsfödda, alla svenskar (för ja, vi var nazivänliga. "Neutrala"? Vi lät tyska tåg, fulla med vapen och gas, färdas genom Sverige! Vi lät dem bryta kol ur våra kolgruvor! Och när kriget var över, vad sa vi då? Nej, vi var neutrala. Att vi var omringade, kommunister i Finland och Nazister i Norge - betyder det att vi måste lägga oss raklånga för minsta vink från någon av sidorna? Mesar.), alla japaner, alla italienare - ska vi misstro alla med blond hår och blåa ögon, alla som 1939 kunde passa in under beteckningen "arier" - ska vi misstro alla dessa? Bara för att det för 60år sedan var en liten man, men en trimmad mustach som sa att "arier" var mer värda än någon annan?
Vi lever i en skitvärld, det är den bittra sanningen. Vi älskar att vara islamofobiska.
Vem ska man misstro och på vilka grunder?
Eller kan man vara så pass open-minded att man inte dömmer en hund efter håren?
Du är så vacker utan spackel
Käraste vänner och bekanta!
- Och med det menar jag alla ni underbara personer som läser min o så ouppdaterade blogg. Att ni läser den visar ju att ni på ett eller annat sätt sympatiserar med mig, fascineras över mitt språk eller finner min personlighet på något underligt sätt anmärkningsvärd - och det är just de kvalitéer som jag letar efter i vänner. Ja, jag har en liten krav-lista.
Otroligt privat och intim, just därför tänker jag publicera den här på byebyebirdie.blogg.se:
1) Tyck om mig, acceptera mig, HÖJ MIG TILL SKYARNA (det sistnämnda är inget krav för om du ska få vara min vän, men du får en guldstjärna i kanten, och så skickar jag hem ett brev till dina föräldrar)
2) Ha något att säga, när du säger något. Punkt.
3) Var vacker utan spackel.
Med ovanstående (punkt 3) menar jag inte att du ska se bra ut, vara attraktiv eller estetiskt vacker över huvud taget, jag vill bara att du ska vara vacker, bakom fasaden. Jag bryr mig inte ett dugg om du har tre ögon eller sex tår, det är fullständigt ovidkommande - men skulle du ha det, så betyder det också att du har en historia, och människor med historier är alltid intressanta.
Nej, jag vill att du ska vara vacker när det bara är du och jag, när du släpper garden och är dig själv, naken och sann. För det finns så många människor som verkar vänliga, men som gömmer en ondsint fågelskrämma bakom murarna. Dessa människor verkar, av någon anledning, söka sig till mig. Kanske doppade mina föräldrar mig i lockelsemedel innan jag förstod hur korrupta och falska människor kan vara, och alltså inte hade något att protestera mot.
Var vacker är garden sänks. Det är egentligen allt jag begär av det mänskliga släktet.
Jag förlåter och går vidare
Ja, jag ska prata om självrespekt. Varför skulle jag inte?
Vem är du att dömma om jag ska få prata om självrespekt eller inte?
Har du mer självrespekt än vad jag har?
Och vem har i sådana fall sagt att du har mer självrespekt än vad jag har?
Har du rätt att avgöra vem av oss som har mer självrespekt än den andra?
Det låter inte som en särskilt opartisk bedömning i sådana fall.
Vi gör alla dumma val i livet. Saker du ångrar att du gjort eller inte gjort. Även jag, trots all min gudomlighet och exellence gör fel ibland. Tyvärr. Och för att förhindra att jag felar igen, för att själv kunna gå vidare och inte tänka tillbaka på det med en kväljande känsla i magen, så finns det en risk för att jag sårar folk. Jag vet att jag egentligen borde förespråka att människan ska stå enade även när någon felar, men ibland så handlar det faktiskt bara om överlevnad.
Det var det jag gjorde: Jag kämpade för min egna överlevnad.
Bild daterad till då saker var mycket enklare
Matilda. Jag tror inte att vi behöver träffa varandra nu och "prata igenom det hela". Du har nu hört/läst inprencip allt jag hade att säga, och det är glasklart vems sida du valt. Att du ens kände att du behövde välja sida, om det nu fanns sidor, sårar mig. Du kunde inte vara så pass storsint att vägra välja? Att stå oberoende i mitten, att inte bry sig och sådana oväsentligheter. Att fortsätta vara min vän, en plats som du har haft ända sedan vi gick i femman i mellanstadiet.
Men tydligen var dessa uppgifter för tunga för dig.
I rest my case - ring mig för kommentarer, posta dem inte i cyberrymden.
Jag har glömt och förlåtit.
Världen går vidare
Världen har sin gång, den går vidare, den förlåter och den glömmer. Som en av soldaterna i filmen 28 dagar senare (som jag såg igår kväll) sa: Av hela jordens historia, så har människan bara medverkat i en mikrosekund. Medan Tellus, som vi älskar att plåga, skapades för dryga 4,6 miljarder år sedan, så uppstod Homo Sapiens för 200 000år sedan, räknat från dagen idag.
Skulle hela mänskligheten utplånas, så skulle det inte vara någon förändring för jorden.
Den skulle gå tillbaka till sitt urtillstånd.
Jag vill hylla människan i några meningar: Tänk och förundras! Vi har vandrat på denna planet i lite över 200 000år, och redan orsakat den mer skada än vad dinosaurierna lyckades åstakomma på sina 165 miljoner år! Vore det inte helt underbart ifall vi kunde använda den uppfinnelserikhet som vi tydligen innehar, och göra något bra med det?
Vi glömmer och förlåter. Eller vi borde.
Jag, till exempel, med min storsinthet och storhet överhuvudtaget, har redan förlåtit signaturen ÅN för att ha målat en helt otroligt ful tavla 1981 på Södra Latins gymnasium. Vi borde glömma och förlåta allt oförätt som skett de senaste 200 000år sedan.
Vi borde framför allt komma ihåg, att trots allt, så är vi alla bara människor.
Hål i väggen - eller i självrespekten?
"Den äldsta och förnämsta av alla sporter
Det är kampen mellan människan och hålet
Och det kan bara sluta på ett sätt"
...något i den stilen låter reklamen för serien "Hål i väggen". En verkligt fördummande serie. Du skrattar. Varför? För att människorna, svenska "kändisar" som det är meningen att vi ska kunna relatera till, slår sig. Ha. Ha. Ha. Haha. "Titta, hans hjärnceller trillar ut!" "Haha, man kan se när hans självrespekt läcker ut i bassängen!" Hahaha.
Ett: Den äldsta sporten av alla, förnäm och allt, är kampen mellan människan och hålet? När blev sex for dummies en sport? För de måste ju vara det de menar. Killar som inte kan hitta rätt på tjejer. Det är ju inte som om man på stenåldern högg ut formationer ur stenblock och betalade gruppens hövding femton björnar för att han skulle hoppa igenom det.
Två: Vadå, det kan bara sluta på ett sätt? (Efter denna slutkläm visade de när en tävlande trillade ner i poolen bakom) Det kan ju sluta på två sätt! Ett: Att personen trillar i, två: att personen kommer igenom hålet. När Rafael Edholm var med, trillade han inte i på hela tävlingen. Och det var det enda avsnittet jag såg... Förlåt, men en reklamfirma har inte riktigt gjort sin hemläxa. Eller har bara slut på hjärnceller efter att själva ha tävlat den urbota dumma "sporten".
Egentligen kan det ju sluta på ett tredje sätt: Att personen, "kändisen", helt enkelt tackar nej när kanal 6 ringer, och använder de timmar som det tar att spela in Hål i väggen till att skriva på en roman som faktiskt betyder något, eller medverka i t.ex. cancergalan eller något liknande. "Kändisen" kan alltså använda den självrespekten som fortfarande finns kvar, och använda till något som räknas.
I've said it before, but this is when media failes.
Om jag nu är tvungen
Så tänker jag posta iväg ett hundra procent onödigt inlägg.
Vore det inte härligare med sommar? Vore det inte härligare att sitta i en park och äta picnic?
Vore det inte härligare med solsken och brunbrända ben, kasta kula på skolgården och Ted?
Vore det inte härligare om jag slutade älta saker? Ha. Nej, det är mycket roligare såhär.
På vintern har svenskar en tendens att fly söder ut, precis som fåglarna. Om det är vår djuriska instinkt som sitter kvar sedan dess att vi drog oss fram med lika långa armar och ben, eller om det är alkoholen och halvnakna/halvt påklädda (optimist eller pessimist? Jag vet inte vilken som är vilken i detta fall) som lockar - helst i kombination.
Jag har inget emot Sverige på vintern - du får en anledning att krypa upp med din käresta i en varm soffa och dricka te - eller som i mitt urtrista singelfall (kan man kalla sig singel som 16åring? Det är inte direkt som om det betyder ngt - även ifall min moster träffade sin exman när hon var 14år, och sedan var de gifta i 45år. Men ändå. De skiljdes ju tillslut) - krypa upp med Hjalmar Söderberg eller Moshin Hamid. Lite kallt kanske, man får ett och annat paper-cut, men i övrigt så är det både mysigt och sexigt. Om man tänder på paper-cuts, det vill säga.
Igår kom jag och William på min drömkille: Han hade skägg och hatt, och var en liten kulturgubbe. Hans manchesterbyxor matchade inte hans tweedkavaj och han hette Karl, såg lite judisk ut och var från Ryssland.
Haha, sexigt!
Killing me softly
Sitter i skolan.
Dör lite.
Jag orkar inte med lärare som ändrar sin åsikt efter vind och våg. Efter the mainstream. Detta är inte att outa Ullan (pseudonym) på något sätt, men kvinnan kan inte stå för någonting. Visst att de flesta ungdomar funkar på det sättet, ögontjänare och hycklare, men när en historialärare på 35-43år inte kan bestämma sig för om det var Platon eller Dante som skrev Den Gudomliga Komedin (som exempel. Detta är i och för sig inte en av de punkter som hon har svårt att bestämma sig för, men jag kom inte på något bättre) då är det något fel i världsordningen.
Det är ju underbart att lärare blir influerade av sina elevers åsikter, det är ju därför många blir lärare, för att få nya synvinklar, lära sig något nytt, men... (Jag borde lära mig hur man inte lägger in 200st kommatecken i en mening)
Hur ska vi lära oss, om inte de vet?
Vore inte världen så mycket bättre om jag vore diktator?
Människan som grupp verkar ändå aldrig lära av sina misstag.
Idag är jag en bitter, pensionerad kulturtant igen.
Barack Obama
I all den glädjeyra som jag känner nu, måste ni ändå ha i åtanke att:
1) Homoäktenskap är fortfarande inte godkänt - Obama säger NEJ
2) Han är en inrikespolitiker, precis som George W Bush.
Hur skulle Obama reagera om Nine Eleven återupprepar sig?
OBAMA! OBAMA! OBAMA! Tell ye your children: America is once again a free(-er) country!:)
VOTE FOR A CHANGE
Självklart kan inte jag rösta, jag har varken rötter eller kärlek till United States of America - men vad vore den fria världen utan demokrati.
Då är det ju satans synd att Sverige inte är ett hel demokratiskt land - eller vad tycker ni?
(Jag vet att alla som jag lagt fram följande argument för har tyckt precis tvärt om, men det är en risk jag tänker ta. Man kan ju inte vara feg i den anonyma bloggvärlden. Är inte anledningen till att man är anonym för att man ska kunna kläcka ur sig anti-semitiska åsikter eller förklara sin väldolda kärlek till Tomas DiLevas första band; The Pillisnorks?)
Välkommen till Sverige - möjligheternas land! Du kan bli lärare utan att plugga till det, du kan bli IT-chef utan någon vidare utbildning. Du kan gå från städare till rektor på en dag (det har jag för mig att jag hade en rektor som gjorde) och vice versa. Du kan bli vad du vill. I frisinnade Sverige föds nästan alla med samma förutsättningar.
(Och jag säger "nästan" för att jag har ju faktiskt växt upp i Sveriges medelklass, och har därför haft bra förutsättningar. Jag har aldrig varit fattig. Uppväxt i olika förorter till Stockholm, visst, men alltid på en övre delen av t-banekartan. Berätta för mig, jag vill veta. Hur det är att växa upp i t.ex. Alby, Husby, Fittja o.s.v. One can never know enough)
Men det högsta ämbetet i Sverige - det kan du inte få!
Men vad kan det vara som är omöjligt i Möjligheternas land? Vad kan det vara som andra länder finner så fascinerande med Sverige? Kan det vara Reinfeldts kala hjässa, eller att vi har världens enda alkoholmonopol i Sverige? Nej vänta, båda de sakerna går ju att få en topposition inom. Hm.... Vad kan det vara?
Kan det vara kung Bernadotte som har det högsta ämbetet i Sverige? Ja, men det är det ju! Och vad är deras jobb? Jo, att vara Sveriges ansikte utåt. Och är de folkvalda? Kan vi, svenska folket, få välja vilka våra representanter är? Nej, för det var ju en fransman - Napoleon Bonaparte reds. anm. - som gjorde. Han "gav" Sverige till Jean Baptiste Bernadotte år 1810.
Jag bryr mig inte om det kostar att ha ett kungahus, det skulle ju kosta lika mycket med en president. I Sverige kostar det (enligt någon uträkning, har inte riktigt orken att titta efter nu) ca 5kr familjen i månaden, för att försörja kungafamiljen. Ingen big deal. En halv hamburgare på McDonalds.
Men det som stör mig är just att vi kallar oss själva för en demokrati, trots att enda chansen för att få det högsta ämbetet i Sverige är att antingen födas till det, eller gifta sig med någon blåblodig. De har visserligen fonder som ger pengar åt föräldralösa barn, barn i Afrika, HIV/aids-smittade personer - men skulle inte samma fond i Astrid Lindgrens (en kvinna osm tillfört något genom handling och med samma förutsättningar som vilken av oss vanliga dödliga som helst) namn, inge samma respekt?
Och visst, att Kina och andra länder med diktatur eller republik tycker att vi i Sverige är intressanta för vår kvarlevande monarki - men vet ni vad jag tror att de tycker är häftigt? Hur vi inte lyckats utvecklas på 200år. Hur vår "gamla tradition" lever vidare. Men! (Frustrerat utrop) Ett kungahus, en monarki? Är det allt vi i sådana fall har att komma med i Sverige?
Vad inger inte mer respekt än en fullt fungerande, fullfjädrad demokrati? Vore inte det jättehäftigt?
För att bara understryka frågan, eller göra den kursiv, så har jag ingenting emot
personerna i vårt kära kungahus. Jag menar, drottningen och Viktoria - de har ju
sina fonder. Kungen är ju kungen. Madde har en snygg klyfta, och verkar i kombination
med detta som en smart och trevlig tjej. Och Carl Philip... Ja, han kan ju köra bil snabbt.
Onödigt, mina damer och herrar!
För det första är det inte korrekt svenska, för det andra är det väl ingen som bryr sig.
Den som sa det, hanhon var det.
Bygg upp ditt självförtroende och ditt människovett.
Ipso Facto
För i sådana fall är dagens samhälle bara ett bihang på en vokabulärkultur som har verkat i flera tusentals år.
Att stava fel, uttala saker fel/med en dialekt som man egentligen inte har kan också vara ett relultat på denna "gangsta"-trend som pågår. Den har förvisso några år på nacken nu, men alla dessa femtegenerationens invandrare, såsom jag själv (fast jag är tredje generationen - men vem är inte det? Mer mångkultur åt det svenska, insnöade, blekfeta folket!:) tycker alltid att de är så uppfinnelserika när de myntar ord som "guzz" eller "att mytta" - vilket förövrigt betyder "att ljuga". Åh, så innovativa och litterära ni är! Mytoman - 'mytta'! Wow! Ni är nog motsvarigheten till Homeros i erat lilla superhäftiga gäng.
Haha, jag låter som en kaffesippande kulturtant.
Men detta är ett seriöst problem. För varje gång som en ungdom använder ett verb, adverb, substantiv o.s.v. i en mening där det inte hör hemma, dör en älva. Tänk på det nästa gång du skriver "dom" istället för de eller dem. Tänk på det, din slanglismande (ville egentligen använda ett grövre ord, men icke. Jag ska ju föregå med gott exempel) förvuxna orm. Voff!
Satan, vilket tråkigt inlägg. Men med min tråkiga humor var det fantastiskt
att skriva. Puss och kram på er alla. Fokus på rätt plätt.
Schweden, what a beautiful community ni har.
Det är inte så att jag tappat tron på mänskligheten, inte på något sätt. Jag tror fortfarande på oss, på våra felanden och lärande. Jag tror att om du inte kan fixa dig själv, är det ingen som kan. Om du inte kan ta tag i ditt liv, rycka dig ur skiten, då vill du det inte tillräckligt mycket. Men å andra sidan, jag har växt upp i Sveriges övre medelklass - i superba suborter till Stockholm, Stockholm hufvudstaden. Jag har varit en flicka som fick 13 MVG och 3 VG. Jag har varit en flicka med en farmor som infört alla de bra lagar som betyder något, min förebild och idol, en professor som farfar, en marknadschef som blev utbränd som blev livscoach till mamma och en mormor som inte behövt arbeta, för att hon var gift med en rik leksaksgrossist.
Jag har också varit en flicka med anorexia, med alkoholism i släkten, en flicka som har gått hos psykolog i 9år, 9år som jag aldrig kommer få igen, 9år som jag för all framtid har spenderat i klaustrofobiskt små rum, utan luft eller fuktighet, utan medkänsla eller medmännsklighet. Nej, jag är inte bitter. Jag har varit en flicka vars morfar var jude, en jude som aldrig ville berätta varför han aldrig ville kännas vid sitt egna folk. En flicka som förlorade en fjärdedel av sitt ursprung den 29 juni 2001 när hennes morfar dog i cancer på Lidingö Hospice, en flicka som slängde sig runt halsen på sin döde morfar, som ruskade i honom, förgäves försökte övertala honom att börja leva igen.
Jag har varit en flicka med kollapsande njure, med sömnlösa nätter, med magkatarr och viktfixering.
Jag är en flicka som är nöjd med sitt liv. Jag är en frisk och sund tjej, med bra uppfostran och bra människosyn. En flicka som ska spendera två veckor i Israel nästa sommar, söka kontakt med mig själv. Jag är en flicka som tackar nej till alkoholism, tackar nej till pubertal tonårstragi, en flicka som älskar sina föräldrar, sin hund, sig själv.
Jag är en kvinna, och ni kan inte rubba mig, vad ni än gör.
Fasader? Alltihop. Jag? Jag.
