Jag förlåter och går vidare
Ja, jag ska prata om självrespekt. Varför skulle jag inte?
Vem är du att dömma om jag ska få prata om självrespekt eller inte?
Har du mer självrespekt än vad jag har?
Och vem har i sådana fall sagt att du har mer självrespekt än vad jag har?
Har du rätt att avgöra vem av oss som har mer självrespekt än den andra?
Det låter inte som en särskilt opartisk bedömning i sådana fall.
Vi gör alla dumma val i livet. Saker du ångrar att du gjort eller inte gjort. Även jag, trots all min gudomlighet och exellence gör fel ibland. Tyvärr. Och för att förhindra att jag felar igen, för att själv kunna gå vidare och inte tänka tillbaka på det med en kväljande känsla i magen, så finns det en risk för att jag sårar folk. Jag vet att jag egentligen borde förespråka att människan ska stå enade även när någon felar, men ibland så handlar det faktiskt bara om överlevnad.
Det var det jag gjorde: Jag kämpade för min egna överlevnad.
Bild daterad till då saker var mycket enklare
Matilda. Jag tror inte att vi behöver träffa varandra nu och "prata igenom det hela". Du har nu hört/läst inprencip allt jag hade att säga, och det är glasklart vems sida du valt. Att du ens kände att du behövde välja sida, om det nu fanns sidor, sårar mig. Du kunde inte vara så pass storsint att vägra välja? Att stå oberoende i mitten, att inte bry sig och sådana oväsentligheter. Att fortsätta vara min vän, en plats som du har haft ända sedan vi gick i femman i mellanstadiet.
Men tydligen var dessa uppgifter för tunga för dig.
I rest my case - ring mig för kommentarer, posta dem inte i cyberrymden.
Jag har glömt och förlåtit.
om det där var allt du hade att säga till ditt försvar så är det nog ett ganska glasklart val av "sida". Jag tvivlar dessutom starkt på att det "var för din egen överlevnad" how come?
Platsen från femman hade jag mer än gärna behållit, men trots att jag blivit besviken på dig så många gånger nu senaste tiden så verkar du inte ha förstått att även du sårar.
vems är egentligen uppgiften att ringa?
ja vet inte, kanske är lite sent att skriva det såhär långt efter inlägget, men jag måste bara be dig föklara uttrycket "för min egen överlevnad". vad innebär ordet överlevnad i sammanhanget? jag menar, du gjorde något - ja - korkat(?) för att du var tvungen? skulle personen ha dödat dig eller på något sätt gjort dig illa om du hade sagt "nej"? jag menar, du går ju fan södra latin ditt snille, du borde ju veta vad ett "nej" betyder? det funkar ibland att säga det.
- mår du bra idag?
- nej.
eller
- vill du ha sex?
- nej.
eller
- tycker du om glass?
- nej.
mycket enkelt. enstavigt ord, lätt att uttala. men kanske inte lätt att säga det om man är sjukt desperat. men varför desperat om man ändå inte får ut något av det i slutändan? om man när det kommer kritan bara fejkar. varför "behöver" man låta sig utnyttjas och smutsas ner om man inte kan komma till saken.
ha det bra, fru hobbit.
för övrigt kan du ju ringa mig om du vill förklara dig öga mot öga istället för i "cyber-rymden".
du har nog mitt nummer, right?
