Den Lysande Teatern

Käraste vänner och bekanta!
- Och med det menar jag alla ni underbara personer som läser min o så ouppdaterade blogg. Att ni läser den visar ju att ni på ett eller annat sätt sympatiserar med mig, fascineras över mitt språk eller finner min personlighet på något underligt sätt anmärkningsvärd - och det är just de kvalitéer som jag letar efter i vänner. Ja, jag har en liten krav-lista.
Otroligt privat och intim, just därför tänker jag publicera den här på byebyebirdie.blogg.se:

1) Tyck om mig, acceptera mig, HÖJ MIG TILL SKYARNA (det sistnämnda är inget krav för om du ska få vara min vän, men du får en guldstjärna i kanten, och så skickar jag hem ett brev till dina föräldrar)
2) Ha något att säga, när du säger något. Punkt.
3) Var vacker utan spackel.

Med ovanstående (punkt 3) menar jag inte att du ska se bra ut, vara attraktiv eller estetiskt vacker över huvud taget, jag vill bara att du ska vara vacker, bakom fasaden. Jag bryr mig inte ett dugg om du har tre ögon eller sex tår, det är fullständigt ovidkommande - men skulle du ha det, så betyder det också att du har en historia, och människor med historier är alltid intressanta.

Nej, jag vill att du ska vara vacker när det bara är du och jag, när du släpper garden och är dig själv, naken och sann. För det finns så många människor som verkar vänliga, men som gömmer en ondsint fågelskrämma bakom murarna. Dessa människor verkar, av någon anledning, söka sig till mig. Kanske doppade mina föräldrar mig i lockelsemedel innan jag förstod hur korrupta  och falska människor kan vara, och alltså inte hade något att protestera mot.

Var vacker är garden sänks. Det är egentligen allt jag begär av det mänskliga släktet.
Cereberal pares-funktion
Många kyssar från en trött Sophia