VOTE FOR A CHANGE
Inatt är det val! Hallelujah! (Ja, oreligiösa Sophias mer religiösa personlighet sätts in)
Självklart kan inte jag rösta, jag har varken rötter eller kärlek till United States of America - men vad vore den fria världen utan demokrati.
Då är det ju satans synd att Sverige inte är ett hel demokratiskt land - eller vad tycker ni?
(Jag vet att alla som jag lagt fram följande argument för har tyckt precis tvärt om, men det är en risk jag tänker ta. Man kan ju inte vara feg i den anonyma bloggvärlden. Är inte anledningen till att man är anonym för att man ska kunna kläcka ur sig anti-semitiska åsikter eller förklara sin väldolda kärlek till Tomas DiLevas första band; The Pillisnorks?)
Välkommen till Sverige - möjligheternas land! Du kan bli lärare utan att plugga till det, du kan bli IT-chef utan någon vidare utbildning. Du kan gå från städare till rektor på en dag (det har jag för mig att jag hade en rektor som gjorde) och vice versa. Du kan bli vad du vill. I frisinnade Sverige föds nästan alla med samma förutsättningar.
(Och jag säger "nästan" för att jag har ju faktiskt växt upp i Sveriges medelklass, och har därför haft bra förutsättningar. Jag har aldrig varit fattig. Uppväxt i olika förorter till Stockholm, visst, men alltid på en övre delen av t-banekartan. Berätta för mig, jag vill veta. Hur det är att växa upp i t.ex. Alby, Husby, Fittja o.s.v. One can never know enough)
Men det högsta ämbetet i Sverige - det kan du inte få!
Men vad kan det vara som är omöjligt i Möjligheternas land? Vad kan det vara som andra länder finner så fascinerande med Sverige? Kan det vara Reinfeldts kala hjässa, eller att vi har världens enda alkoholmonopol i Sverige? Nej vänta, båda de sakerna går ju att få en topposition inom. Hm.... Vad kan det vara?
Kan det vara kung Bernadotte som har det högsta ämbetet i Sverige? Ja, men det är det ju! Och vad är deras jobb? Jo, att vara Sveriges ansikte utåt. Och är de folkvalda? Kan vi, svenska folket, få välja vilka våra representanter är? Nej, för det var ju en fransman - Napoleon Bonaparte reds. anm. - som gjorde. Han "gav" Sverige till Jean Baptiste Bernadotte år 1810.
Jag bryr mig inte om det kostar att ha ett kungahus, det skulle ju kosta lika mycket med en president. I Sverige kostar det (enligt någon uträkning, har inte riktigt orken att titta efter nu) ca 5kr familjen i månaden, för att försörja kungafamiljen. Ingen big deal. En halv hamburgare på McDonalds.
Men det som stör mig är just att vi kallar oss själva för en demokrati, trots att enda chansen för att få det högsta ämbetet i Sverige är att antingen födas till det, eller gifta sig med någon blåblodig. De har visserligen fonder som ger pengar åt föräldralösa barn, barn i Afrika, HIV/aids-smittade personer - men skulle inte samma fond i Astrid Lindgrens (en kvinna osm tillfört något genom handling och med samma förutsättningar som vilken av oss vanliga dödliga som helst) namn, inge samma respekt?
Och visst, att Kina och andra länder med diktatur eller republik tycker att vi i Sverige är intressanta för vår kvarlevande monarki - men vet ni vad jag tror att de tycker är häftigt? Hur vi inte lyckats utvecklas på 200år. Hur vår "gamla tradition" lever vidare. Men! (Frustrerat utrop) Ett kungahus, en monarki? Är det allt vi i sådana fall har att komma med i Sverige?
Vad inger inte mer respekt än en fullt fungerande, fullfjädrad demokrati? Vore inte det jättehäftigt?
För att bara understryka frågan, eller göra den kursiv, så har jag ingenting emot
personerna i vårt kära kungahus. Jag menar, drottningen och Viktoria - de har ju
sina fonder. Kungen är ju kungen. Madde har en snygg klyfta, och verkar i kombination
med detta som en smart och trevlig tjej. Och Carl Philip... Ja, han kan ju köra bil snabbt.
Självklart kan inte jag rösta, jag har varken rötter eller kärlek till United States of America - men vad vore den fria världen utan demokrati.
Då är det ju satans synd att Sverige inte är ett hel demokratiskt land - eller vad tycker ni?
(Jag vet att alla som jag lagt fram följande argument för har tyckt precis tvärt om, men det är en risk jag tänker ta. Man kan ju inte vara feg i den anonyma bloggvärlden. Är inte anledningen till att man är anonym för att man ska kunna kläcka ur sig anti-semitiska åsikter eller förklara sin väldolda kärlek till Tomas DiLevas första band; The Pillisnorks?)
Välkommen till Sverige - möjligheternas land! Du kan bli lärare utan att plugga till det, du kan bli IT-chef utan någon vidare utbildning. Du kan gå från städare till rektor på en dag (det har jag för mig att jag hade en rektor som gjorde) och vice versa. Du kan bli vad du vill. I frisinnade Sverige föds nästan alla med samma förutsättningar.
(Och jag säger "nästan" för att jag har ju faktiskt växt upp i Sveriges medelklass, och har därför haft bra förutsättningar. Jag har aldrig varit fattig. Uppväxt i olika förorter till Stockholm, visst, men alltid på en övre delen av t-banekartan. Berätta för mig, jag vill veta. Hur det är att växa upp i t.ex. Alby, Husby, Fittja o.s.v. One can never know enough)
Men det högsta ämbetet i Sverige - det kan du inte få!
Men vad kan det vara som är omöjligt i Möjligheternas land? Vad kan det vara som andra länder finner så fascinerande med Sverige? Kan det vara Reinfeldts kala hjässa, eller att vi har världens enda alkoholmonopol i Sverige? Nej vänta, båda de sakerna går ju att få en topposition inom. Hm.... Vad kan det vara?
Kan det vara kung Bernadotte som har det högsta ämbetet i Sverige? Ja, men det är det ju! Och vad är deras jobb? Jo, att vara Sveriges ansikte utåt. Och är de folkvalda? Kan vi, svenska folket, få välja vilka våra representanter är? Nej, för det var ju en fransman - Napoleon Bonaparte reds. anm. - som gjorde. Han "gav" Sverige till Jean Baptiste Bernadotte år 1810.
Jag bryr mig inte om det kostar att ha ett kungahus, det skulle ju kosta lika mycket med en president. I Sverige kostar det (enligt någon uträkning, har inte riktigt orken att titta efter nu) ca 5kr familjen i månaden, för att försörja kungafamiljen. Ingen big deal. En halv hamburgare på McDonalds.
Men det som stör mig är just att vi kallar oss själva för en demokrati, trots att enda chansen för att få det högsta ämbetet i Sverige är att antingen födas till det, eller gifta sig med någon blåblodig. De har visserligen fonder som ger pengar åt föräldralösa barn, barn i Afrika, HIV/aids-smittade personer - men skulle inte samma fond i Astrid Lindgrens (en kvinna osm tillfört något genom handling och med samma förutsättningar som vilken av oss vanliga dödliga som helst) namn, inge samma respekt?
Och visst, att Kina och andra länder med diktatur eller republik tycker att vi i Sverige är intressanta för vår kvarlevande monarki - men vet ni vad jag tror att de tycker är häftigt? Hur vi inte lyckats utvecklas på 200år. Hur vår "gamla tradition" lever vidare. Men! (Frustrerat utrop) Ett kungahus, en monarki? Är det allt vi i sådana fall har att komma med i Sverige?
Vad inger inte mer respekt än en fullt fungerande, fullfjädrad demokrati? Vore inte det jättehäftigt?
För att bara understryka frågan, eller göra den kursiv, så har jag ingenting emot
personerna i vårt kära kungahus. Jag menar, drottningen och Viktoria - de har ju
sina fonder. Kungen är ju kungen. Madde har en snygg klyfta, och verkar i kombination
med detta som en smart och trevlig tjej. Och Carl Philip... Ja, han kan ju köra bil snabbt.
Kommentarer
Trackback
