Tuck him in a jar and call it a night

Snart kommer jag hem till Verkligheten.
Hem till Melakolin, min vän Det Dåliga Samvetet och min alldeles egna Mentala Istid.


(Tack radiohymn.blogg.se för att jag får sno alfabetets tre sista bokstäver från ett av dina inlägg och med en neandertalares tålamod sitta och klistra in varenda förbannade bokstav, en efter en.)

Jag vill inte hem! Missförstå mig inte nu, jag vill hem till tangentbord och en ren garderob. Jag vill hem till ett land där folk har lärt sig vikten av att använda deodorant på regelbunden basis, men jag vill inte Hem. Jag vill inte tillbaka till Verkligheten. Jag vill inte tillbaka till femton oskrivna pjäsanalyser, hem till kalla hjärtan och frusna själar. Jag vill inte hem till Intet. För ett ögonblick var jag nära att skriva "Alltet" men vilket Allt finns det att återvända till?

Allt jag hade har skakats om och desformerats till oigenkänlighet.
Allt jag hade har imploderat som följd av min egna besatthet att göra till evighet.

Det fanns en tid då jag hade spännande bilder att skicka ut i cyber, men de tiderna är sedan en tid tillbaka, förbi.
Vid hemkomst kommer nya bilder. Något att se fram emot.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0