Den Lysande Teatern

Jag kan erkänna att detta inte är en av mina smartare miner,
men fotot är från en mycket lyckligare tid.

Inte för att jag säger att jag är olycklig nu, missförstå mig inte här. Jag är inte olycklig. Jag är otroligt lycklig, inte i extas, men jag tar mig fram. Det rullar på. Men sen kommer de dagar då det känns som om hjärtat sitter fast i någon slags maskin som skulle tänkas finnas i tekniksalar eller -butiker. När hjärtat gör sig så smärtsamt påmint.

Bilden ovan är tagen från en tid då jag inte varit kär ännu.
Åh, vilket kvasidramatiskt inlägg. Jag förstår vad du menar med Södra Lat(r)in-fasaden.