Den Lysande Teatern

Min blogg, mina ord, min värld. Ni är välkomna in, jag är tråkig att vara ensam med.

Anonym avsändare

Jag spinner vidare på gårdagens sista inlägg (produktiv som jag är så skrev jag 3st inlägg igår). Det är verkligen en befrielse att skriva i en blogg. Naket. Jag hoppas iaf att jag skriver naket - det är mitt mål. Alltså inte att jag sitter naken när jag skriver, utan att jag är rak och ärlig. Det här är mina tankar. Punkt. Det är det sköna med cyberrymden, du kan vara precis vem du vill. Är du en mesig kille som går runt i yllekoftor och inte släpps in i Acnes butiker i NK, kan du på Internet surfa in på Acnes hemsida, och prata med deras "bot" där. Hur trevligt som helst, och ingen ser att du sitter med mammatrosor under skrivbordet. Om det nu lockar dig.

Jag hoppas att jag är rak och bra i min blogg. Om inte, SÄG TILL. Högsta prioritet.

Men det finns såklart de bloggar som inte är nakna och raka. För det finns ju dom som inte gillar att blotta sig. Inte för att jag blottar mig särskilt mycket på den här bloggen heller, det är snarare så att ni får hänga med i mina skruvade tankebanor. Om ni sen får ut något vettigt ur mina inlägg är upp till var och en, men jag gillar när Ni fortsätter att spinna vidare på mina inlägg. Fortsätt, snälla.

Jag vet inte varför jag så gärna vill blotta mig i en blogg. Kanske lockar det för att samhället är så slutet i sig idag. Kulturer har vuxit samman, och vi blir bara fler och fler som vandrar på denna vackra jord. Kanske vill jag blotta mig för att visa att det finns en tjej som bor på Lidingö, som heter Sophia. Klart alla vet att det bor tjejer på Lidingö, men kanske vill jag försäkra mig om att folk är på det klara med den saken. Jag finns. Tack och hej. Modet dessutom. Om jag får fortsätta. Svensk design är oftast enkel och ganska kall. Rena linjer och enkla färger. I like it, don't get me wrong here - men vad säger det om dig som person, om jag ser dig på gatan? Vår kultur idag är så... Dussintal. Dussinjobb, dussinkläder, och personer som kastas in och ut ur fack. Kanske lockar det att blotta sig för att jag vill visa att man inte behöver vara en dussinperson. Kanske vill jag blotta mig för att visa att alla är unika. För att jag finns och inte är som Du. Och Du är inte som tjejen bredvid dig, trots att ni har samma kläder, bor på samma gata, och umgås i samma gäng.

Kanske vill jag blotta mig för att jag är lockad av det okända. Vad händer, om jag blottar mitt inre i ett community där miljontals människor svävar runt?

jag bloggar för att jag älskar att skriva. att väva samman ord till meningar. hitta på en egen nisch, lixom. försöker att vara personlig men inte privat.

mm... typ så...

kramis//a

du är ju grym på att skriva sophia!