Den Lysande Teatern

 Jag. Ej photoshoping.

Jag drar tillbaka mitt tidigare inlägg, med anledningen att: Hur kan jag dömma ut modeblogg-konsten
så totalt, utan att ha provat på den? Hur kan jag veta att ingen är intresserad av vad jag åt till frukost,
utan att ha skrivit om det, en endaste gång? I'm gonna do it. I'm gonna tell you what I had for breakfirst.

Sinnestämning: helt OK. Noll Döda. Trött i kroppen, men tillräckligt pigg för att ha ett bloggbehov rinnande genom mina ådror. Jag är nog lite fundersam ang. vad mina f.d. klasskompisar håller på med. Inte just för ögonblicket, de flesta sover väl förhoppningsvis när jag skriver det här, men vad de har gjort de dagar sen vi slutade skolan. Fundersam, som sagt. För i onsdags var sista gången som jag träffade många av dom.

Mat och Dryck: Tryfflar och grönt te. Inte världens bästa nattmat, men det får väl duga;) (Ironi, än en gång)

Musik: Just nu går Edith Piaf på rundgång i min stereo. Fråga inte varför, det var nästan ett år sen jag hörde på henne senast. Men det kändes som en typisk Piaf-kväll. Kortläsaren till minneskortet blinkar i takt med "Padam, padam, padam!"

 
Erik and his lizzard - mr. Eddie Izzard. Det här är Erik, INTE Joel.

Dagen idag: Tittade på Joels pjäs "Den Feruktansvärda Semällen" på Saga. Underbar pjäs, men lite... Meningslös kanske? Pjäsen handlade om pojkspolingen Vadding - han kallades så för att han hade vadd i öronen - som levde ett herrelöst liv i en stad i Sverige. Han spinkade (spionerade), hittade på busstreck och fanskap, ljög och svor. Så lik mig själv i 4-12års ålder. Jag har fortfarande vissa Vadding-tendenser. Är inte allt Vadding behöver, lite kärlek? Trygghet? Lite uppmärksamhet? Allt trappas upp allteftersom, Vadding råkar i mer och mer trubbel och jag undrar: Snart måste väl ändå Den Feruktansvärda Semällen komma? Snart, snart, snart... PANG! Vadding spränger av sig fingrarna på höger hand. Slut. Den Feruktansvärda Semällen var inte så... Feruktansvärd.

Men Joel var så... Underbar. Jag är som mest kär i honom när han står på scenen. Helt otrolig är han. Allt jag kan tänka på är:
Aha! Jag ligger med honom! Mhm, jag - ligger - med - honom. Inte du, och inte du, utan jag! Ahaha!

Efter det ringde jag Erik, väldigt spontant och trevligt. Vi åkte hem till mig, klädde ut oss och gick på en promenad med Maya. Tog lite foton - visst är bakgrunden underbar på mitt foto? Helt otroligt gräs. Jag älskar sommaren.

Åkte in till Staden och träffade Babel, Matilda, Ludvig och Axel. Vi klättrade in i polisens bakgård - lagom lagligt och trevligt. Roligt infall iaf. Kanske inte ngt jag skulle göra igen, men jag och Ludvig kom på att vi hade gått på samma karate! För samma tränare! I samma dojo! Samtidigt! Världen är bra stor. (Hade den varit liten, hade ju alla människor fått trängas på en liten yta, och då skulle man ju aldrig träffa några nya. Man hade ju bara kunna träffa dom som stog närmast)

Så det var min dag. Jag har gått ut med Maya. Nu är klockan 04.12 och jag sover inte. Som synes. Godnatt.

I don't usually kiss and blog. I tried it today, and it wasn't too bad.
Men för att försvara mitt lilla skriftliga äventyr (whoa! Så spännande det var!) så fick jag faktiskt in lite intelligens.
Jag recenserade en pjäs. Det är inte på modeblogg-nivå. DET ÄR MYCKET BÄTTRE.

Vill ni veta var jag hade köpt mina kläder så får ni helt enkelt titta runt i butiker. Haha!