Låt mig få klaga lite, sen blir allt så mkt roligare.
1. Det finns saker som man bloggar om - och så finns det saker man bloggar om.
2. Det finns saker man inte bloggar om - och så finns det saker som man inte bloggar om.
Lyssna på min förklaring så förstår ni:
Det finns dom som bloggar om vad dom hade på sig till lunch idag - det är väl en viss sorts bloggform. Jag förkastar inte modebloggar (trots att jag är med i det supercoola teamet, snälla läs föregående mening med en stor nypa ironi, Bespara Oss Från Modebloggeskor på Facebook) Men jag skulle knappast kalla det för en givande bloggform. Om man inte studerar Beteendevetenskap. I ett sådant syfte kan jag tycka att modebloggar är ett otroligt intressant exempel, jag är helt seriös nu, då jag ställer mig frågan: Vad är det som driver dessa tjejer/killar till att vika ut sitt hem och personlighet på Internet? Vill dom ha bekräftelse, uppmärksamhet? Stil är ett icke-existerande begrepp. Har du kläder på dig, så borde väl det räcka.
De finns de som bloggar om personliga åsikter ang. politik, samhälle, forskning o.s.v. Personliga reflektioner av vardagen. Detta är den bloggform som jag sätter på en piedestal, högt ovan alla andra bloggformer. Varför? För att jag är intresserad av människan under TopShop kläderna, inte som i ovanstående bloggform, intresserad av kläderna. De är oviktiga. Jag skulle helst se att alla gick runt nakna - tänk vilket könsneutralt samhälle vi skulle få! Wünderbar, ja?
De finns de som bloggar för att hålla sina vänner och bekanta uppdaterade. Och då menar jag som fester, när lillen tog sina första steg... Inte vad du åt till lunch idag, eller vad den tredje låten på din femte spellista i Itunes heter.
Man bloggar inte omsin avföring. Därför gör väldigt många det - det enda kvarlevande sättet att vara rebell i dagens chockneutrala samhälle. Vi har sett allt - inget chockerar längre. Punkare och hippiesar vandrar dagligen ner för Pradas run-way. Emosar är fjortisar i svarta kläder - och världen verkar äntligen ha förstått att fjortisar är b.s.t. Dumma I Huvudet.
Man bloggar inte om dumma åsikter. Min pappa sa en gång: "Alla åsikter är bra åsikter... Nästan" Men stor betoning på NÄSTAN. För tycker du att homosexuella är en cancersvulst på samhällskroppen (Nej, Åke Green, du är en ständigt aktuell person att klanka ner på. Hur dum får man vara som präst egentligen?) kanske du borde hålla det till dig själv. Eller om du tycker att alla turkar ska ut ur Sverige (citat från en av de mina. I klassen alltså) så kanske du borde omvärdera dina tankar lite innan du spottar upp dom i en blogg. Allt som skickas genom cyberrymden stannar där. För alltid.
Random bild på Maya. Mest för att fylla ut tomrummet i min bildkollektion här på bloggen.
Jag älskar henne mest av allti i hela vida världen förresten. Något viktigt att blogga om? Ja.
Om det du bloggar om betyder ngt för dig, något PÅ RIKTIGT, så är det väl värt att blogga om.
Kommentera mera.
2. Det finns saker man inte bloggar om - och så finns det saker som man inte bloggar om.
Lyssna på min förklaring så förstår ni:
Det finns dom som bloggar om vad dom hade på sig till lunch idag - det är väl en viss sorts bloggform. Jag förkastar inte modebloggar (trots att jag är med i det supercoola teamet, snälla läs föregående mening med en stor nypa ironi, Bespara Oss Från Modebloggeskor på Facebook) Men jag skulle knappast kalla det för en givande bloggform. Om man inte studerar Beteendevetenskap. I ett sådant syfte kan jag tycka att modebloggar är ett otroligt intressant exempel, jag är helt seriös nu, då jag ställer mig frågan: Vad är det som driver dessa tjejer/killar till att vika ut sitt hem och personlighet på Internet? Vill dom ha bekräftelse, uppmärksamhet? Stil är ett icke-existerande begrepp. Har du kläder på dig, så borde väl det räcka.
De finns de som bloggar om personliga åsikter ang. politik, samhälle, forskning o.s.v. Personliga reflektioner av vardagen. Detta är den bloggform som jag sätter på en piedestal, högt ovan alla andra bloggformer. Varför? För att jag är intresserad av människan under TopShop kläderna, inte som i ovanstående bloggform, intresserad av kläderna. De är oviktiga. Jag skulle helst se att alla gick runt nakna - tänk vilket könsneutralt samhälle vi skulle få! Wünderbar, ja?
De finns de som bloggar för att hålla sina vänner och bekanta uppdaterade. Och då menar jag som fester, när lillen tog sina första steg... Inte vad du åt till lunch idag, eller vad den tredje låten på din femte spellista i Itunes heter.
Man bloggar inte omsin avföring. Därför gör väldigt många det - det enda kvarlevande sättet att vara rebell i dagens chockneutrala samhälle. Vi har sett allt - inget chockerar längre. Punkare och hippiesar vandrar dagligen ner för Pradas run-way. Emosar är fjortisar i svarta kläder - och världen verkar äntligen ha förstått att fjortisar är b.s.t. Dumma I Huvudet.
Man bloggar inte om dumma åsikter. Min pappa sa en gång: "Alla åsikter är bra åsikter... Nästan" Men stor betoning på NÄSTAN. För tycker du att homosexuella är en cancersvulst på samhällskroppen (Nej, Åke Green, du är en ständigt aktuell person att klanka ner på. Hur dum får man vara som präst egentligen?) kanske du borde hålla det till dig själv. Eller om du tycker att alla turkar ska ut ur Sverige (citat från en av de mina. I klassen alltså) så kanske du borde omvärdera dina tankar lite innan du spottar upp dom i en blogg. Allt som skickas genom cyberrymden stannar där. För alltid.
Random bild på Maya. Mest för att fylla ut tomrummet i min bildkollektion här på bloggen.
Jag älskar henne mest av allti i hela vida världen förresten. Något viktigt att blogga om? Ja.
Om det du bloggar om betyder ngt för dig, något PÅ RIKTIGT, så är det väl värt att blogga om.
Kommentera mera.
Kommentarer
Trackback
