Flyg, blyga svenska fluga, flyg!
Jag ber å det ödmjukaste om ursäkt för mitt tidigare inlägg
som var ofärdigt och tämligen mesigt.
NEJ!
Jag gör alltid så, ber om ursäkt för ett sms, ett blogginlägg, en reflektion. Varför? Är det min mesiga svenska personlighet som gör att jag inte vill utmärka mig, inte vill sticka ut genom att vara ledsen, desperat, fundersam?
Är jag ensam med det här problemet?
Kanske borde man ha en stödgrupp för sådana som mig. Anonyma Ursäkts Givare. Anonyma Mes Svenskar. AMS. Nejmen ursch så hemsk, tänk om någon misstar oss för Arbetsförmedlingen? ...stackars Arbetsförmedlingen i sådana fall. Ingen skulle våga gå dit, "Oj, förlåt, ursäkta mig. Kan det kanske, typ, finnas ett jobb här för mig? För jag är arbetslös. Förlåt! Det var inte min mening att bli arbetslös. Om det skapar för stora problem för er, så kan jag leva på gatan, det är OK." - eller så skulle de få ovanstående klienter. Yay, vill du anställa denna sökande?
Vi är ganska tragiska, vi svenskar. Gå vilken gata som helst upp i Stockholm, och du kommer känna dig som den enda människan i världen. Inte ett enda ögonpar, och går du in i någon så får du "mummelmummel" till svar.
Mummelmummelmummel betyder egentligen: "Jag ser dig inte, du existerar inte i min bubbla, och pratar jag inte med dig kanske jag kan låtsas att du egentligen är ett fantasifoster."
Step up, Swedish nation
Let's sparkle up your population
Let's bump into people on the street
Let's get passioned and feel the heat
Oh, I rime so prettily.
Kommentarer
Trackback
