Flickan med det stora förfallet

Ord är så bedrägliga, hade de lungor skulle de vara täckta med sot. Enda sättet att bevara deras meningar och syften är att sätta dem i text, ge dem ett sammanhang. Jag önskar att någon kunde ge mig ett sammanhang.
Det är så lätt för mig att hitta ord, lättare än att andas. Det tar kraft. Skrivandet är som att tänka på dem jag älskar, en mening, ett ord, ett sammanhang.



Sorg. Blickar som Kalashnikovs, smattrande ackompanjerar de vår vardag. Man vilar på den sjunde dagen, somnar in till ljudet av pistolerna. Vaknar på måndagen: Liv.

Skratt som ger liv. Måndagars fångande frihet. Avvärjningscentrum i Stockholm ska minska den lavinökande dödligheten år 2030, SvD fyller på listan av mina pretantiösa referenser.
Du borde finnas här, du borde ockupera mina lungor och designa ett band att pryda min krage med. Du borde finnas, du borde vara så mycket mindre än det jag vill att du ska vara.
Förstår du?

Det här är inte ett kärleksbrev, det är ett brev med kärlek
. Cyberkärlek, för jag ser dig inte längre AFK. Piraternas hamn har invaderas av byrokrater, och SvD säljer alla detaljer för 20kronor/lösnummer på helgerna.
Vi säljer allt och flyttar till Paris. Vi - du, jag och sanningen om gårdagens färgskiftande dimma.
(Ändlösa korridorer och jag har glömt hur man somnar)

Det är billig poesi när du ligger på en billig matta.
På väg in i Evigheten, ett liv utan utan giltiga referenser.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0