Den Lysande Teatern

Min reflektion syns, den är inte genomskinlig längre. Jag ler.
       Poesi. Vad är poesi? Vad är konst? Är att sabotera SLs tunnelbanevagnar konst? Det ska vara billigt, rått, men ändå exklusivt. Vad är klotter? Dyrt för staten, för skattebetalarna, för oss. (Och med oss menar jag de som betalar skatt, vilket egentligen inte innefattar mig, då jag endast är sexton år) Rått, ja. Men är det bra rått? Man vill leta sig tillbaka till arbetarklassens nedgångna dekadens, men resultatet blir att man sitter med något grått. Luddigt. Äckligt. Sen att det råa ska vara exklusivt, "one of a kind", det håller ju inte heller! Klotter finns överallt. Betyder det att de små djuriska texterna på Södra Latins toaletter är konst? "Erik runkar!", "Mongomongo" "Storebror ser dig" - det sista som skulle vara ett citat från 1984, men som 50år senare kommer från den bröstexponerande realitysåpan Bigbrother. 

Usch, halvfärdiga tankar på en datorkunskaplektion.

Det fanns ett foto där jag såg ut som en hobbit. Jag vet bara inte varför.
Tack för bilden Minda (från "La vie!")