Sexton år senare

Jag saknar herr W, men han hör inte av sig. Det gör inte jag heller.
Det är hårda tider för oss drömmare, och du tar mycket energi att sakna.


Fast det fanns en gång då vi inte fick existera, och det hatar jag med dig. Några skulle kalla det romantiskt, vi slog ner motståndet!, men jag kallar det för mord. Vi blev båda av med så mycket den dagen vi lärde känna varandra.

Jag sörjer inte längre.


Kommentarer
Postat av: Herr W (H)

Ingenting är också någonting.

2009-02-21 @ 00:53:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0