Den Lysande Teatern

Min blogg, mina ord, min värld. Ni är välkomna in, jag är tråkig att vara ensam med.

Som ni behagar

Jag kan inte sluta tänka på rosor

Känn deras lena löften viska mot din kind. De ler liksom hela tiden, vill att du ska föra handen längre ner. Smekande rörelser, allt är så lätt. Men ju längre ner du kommer, ju närmare du kommer stället där dina händer inte är menade att vara, destå mer märker du att deras huvudens upphetsade nickningar har bytt skepnad. Från löften kommer nu begär. Begär för att du ska fastna för deras kärlek, snart är det försent, vänd om! Men likväl stannar du inte dina händer, du låter dem utforska det förbjudna.
Det sticker till, dina händer är blodtäckta.

J a g     ä l s k a r    r o s o r .