Sure Baby Yes
Jag kommer blogga snart. Jag är liksom inne i en övergångsprocess, vet varken in eller ut.
Jag vet vart jag vill, och det är ut. Men kanske är det för att jag aldrig riktigt kom in, redan från början blev allt fel.
Senaste veckan har jag kommit In, det tackar jag alla Inblandade för.
Men förringa inte på något sätt min önkan att komma Ut, bara därför.
För övrigt så går skolan bra. Livet liksom flyter på, men som i en gråzon. Allt har substans, och en kletig sådan. Kletig på det sättet att när jag lägger handen på det, så får den inget grepp. Glider av. Grått och kallt. Jag längtar till våren, till då man kan drömma sig bort. För våren ser likadan ut överallt, medan den svenska vintern är isande unik för just Sverige.
Jag längtar efter de rosa träden i Kungsträdgården, efter att de varma vårvindarna ska viska sina löften nerför gatorna på Söder. Jag längtar efter att få hata solglasögon, efter att få möta den första vårmorgonens gräsdoftande dagg. Eller kanske är det gräset som doftar av dagg, inte tvärt om.
Hursomhelst så längtar jag Bort, Ut. Ut ur den kalla bubbla som Shakespeare skapat (!), ut ur de sömnlösa nätter då jag brottas med beslutet om vädringsfönstret ska vara öppet eller stängt. Bort och Iväg.
Att leva i en svart moleskinsbeklädd bok bekommer mig inte.
(Ju lättare det går för mig att skriva, ju sämre mår jag.
Ack, den plågade poetens obligatoriska vånda)
Tack Agnes för lånet av bilden.
Och jag var lycklig. Är? Ja(g).
Jag vet vart jag vill, och det är ut. Men kanske är det för att jag aldrig riktigt kom in, redan från början blev allt fel.
Senaste veckan har jag kommit In, det tackar jag alla Inblandade för.
Men förringa inte på något sätt min önkan att komma Ut, bara därför.
För övrigt så går skolan bra. Livet liksom flyter på, men som i en gråzon. Allt har substans, och en kletig sådan. Kletig på det sättet att när jag lägger handen på det, så får den inget grepp. Glider av. Grått och kallt. Jag längtar till våren, till då man kan drömma sig bort. För våren ser likadan ut överallt, medan den svenska vintern är isande unik för just Sverige.
Jag längtar efter de rosa träden i Kungsträdgården, efter att de varma vårvindarna ska viska sina löften nerför gatorna på Söder. Jag längtar efter att få hata solglasögon, efter att få möta den första vårmorgonens gräsdoftande dagg. Eller kanske är det gräset som doftar av dagg, inte tvärt om.
Hursomhelst så längtar jag Bort, Ut. Ut ur den kalla bubbla som Shakespeare skapat (!), ut ur de sömnlösa nätter då jag brottas med beslutet om vädringsfönstret ska vara öppet eller stängt. Bort och Iväg.
Att leva i en svart moleskinsbeklädd bok bekommer mig inte.
(Ju lättare det går för mig att skriva, ju sämre mår jag.
Ack, den plågade poetens obligatoriska vånda)
Tack Agnes för lånet av bilden.
Och jag var lycklig. Är? Ja(g).
Kommentarer
Trackback
