Brustna Hjärtans Patrull
Lustans Lakejer
Jag borde verkligen producera något Verkligt inlägg snart. Nu. Men jag orkar inte.
Det är inte mycket som behövs för att jag ska gå igång idag, det är som om varje sekund är endast hundradelar ifrån att jag ska förvandlas till en stor, grön gigant som kan härja fritt på Stockholms kalla, döda gator. Inte mycket som behövs för att jag ska ta den lilla energi som jag har kvar, och lägga den på denna groteska förvandling från plågad poet till förvriden martyr med schizofrena tendenser. Ack, hårdhjärtade värld. Varför tar du min livslust ifrån mig?
Här skrev jag en text som blev VIDUNDERLIG, och därför tänker jag inte publicera den. Jag håller det bäste för mig själv. Håll dina vänner nära, dina fiender närmare. Jag vägrar publicer de bästa av mina texter, för det är de som kommer krossa mig. Det är de som jag aldrig kan leva upp till igen. De som jagar mig sent om kvällarna, de som står så mycket högre än allt annat. De som jag älskar att skriva, hatar att jag skrivit. Är det här jag? Vidunderligt. Bisarrt. Sophia.
Mitt liv känns så bisarrt. Jag går upp varje morgon (Varför?), jag går till skolan (Varför?). Jag kommer inte försent på lektionerna, jag lyssnar ibland på vad läraren säger. Jag lyssnar, och dömmer sedan att det som läraren lär ut inte intresserar mig å det minsta.
Jag vet inte varför jag går till skolan, varför jag inte bryter mig ut. Jag som ifrågasätter allt; hur kommer det sig att jag inte ifrågasätter min skolgång på Södra Latin? Skolan har blivit nästan helig, något absolut som jag kan luta mig tillbaka på. Jag har längtat efter att vara så att jag helt enkelt nöjer mig med situationen, slutar tänka självständigt. Nu är jag precis där, skolan är något jag inte kan tänka mig utan. Jag förstår inte hur det skulle kännas om jag hoppade av, säg Matematik B - hur skulle mitt liv se ut då?
Jag avundas Mr J.S. som går sin egen väg. Den må vara knöglig och obekväm - men det är hans väg.
Min väg... Min väg?
Nicka, le och se söt ut, Sophia. Det är det de vill ha. Det är vad de förväntar sig.
Kommentarer
Trackback
