Den Lysande Teatern

Jag borde egentligen sitta på matematiklektionen nu, plugga definitionsmängder och värdemängder. Men. Som synes så gör jag inte det.

Jag prioriterar Er, kära läsare.
(Egentligen är jag bara för lat för att studera. Jag? Lat? Nej! Jag är ett plågat geni som inte kan ägna sig åt småsaker som matematik på gymnasienivå. Sådant är för pöbeln!)

Matematik, vad är det?
Filosofi.
Jag älskar filosofi, det är det jag spenderar samtliga av mina lektioner till. Jag filosoferar. Men matematik förstår jag mig helt enkelt inte på. Kanske är jag en till av Dem, de som klär sig i svart, helt utan syfta och som anser att poesi är massproducerad Yann Tiersen.

Poesi, förresten. Fina ord i korta kombinationer. Jag kan också skriva poesi. Säg mig, är inte detta poesi? Vackra ord, ja. Knappa ordkombinationer - se föregående mening.
Vem har rätten att bestämma vad poesi är? Det ligger väl i betraktarens öga? Vad som är poesi för mig, är knappast poesi för dig. Jag kanske tycker att märkningen på sharkdiskens varor är poesi. Vem vet.
Inte ens jag vet vad jag anser vara poesi.

Kanske är det poesi att jag sitter här, som ett plågat ingenium,
tyngd utav tonårens alla måsten och behövanden.

Jag förstår mig fortfarande inte på photoshop, trots att jag är halvvägs in i kursen.
Bilden är alltså inte photoshopad.