Vi är förlorade
Det känns så tragikomiskt att säga något sådant; Vi är förlorade.
Som om det var ett enkelt konstaterande, som om det var ett accepterat faktum.
Och kanske ligger det en viss komik i det. Vi är förlorade! Slut, förtappade, tillspillogivna! Vi var våra egna bödlar, vi var de som höll i klubban. Senare i svärdet. Sedan i huvudet.
Vi vet att vi måste stå vårat kast, är man med i leken får man leken tåla. Men leken började ju så oskyldigt, det var ju som ett kuddkrig! Vi jagade bara på lek, vi lekte att vi ville känna närhet, känna något.
Men Någon snubblade, och min kudde hamnade över Någons ansikte. Med armbågarna i låsta positioner och ögonen uppspärrade av skräck ser jag hur Någons munn krampaktigt kippar efter luft genom 10centimeter tjock bomull. Det slutar, andetagen och kampen efter Allt , slutar. Mina armar har sedan lång tid domnat bort, ögonen torkat ut. Blind av skräck för mig själv och syremolekyler tar jag bort kudden, armarna hänger utmed sidorna.
Värnlöst tittar jag ner på Någon. Tömd på liv och luft vet jag inte om jag kan räkna Någon som en Någon, borde det inte vara Något? Men av skräck för att jag själv skulle gå under den kategorin när jag blickar ner på Någons ansikte, behåller jag den jakande benämningen Någon.
Har ni sett bilden av den generella europeiska kvinnan? Där de tagit 1000st europeiska kvinnoansikten och lagt ihop för att få fram den generella europeiska kvinnan. Varför vet jag inte. För att fastställa vad som är normalt.
Hon var Någon. Hon var jag, du, alla släktingar, alla jag mött, alla jag betraktat.
Det jag tröstar mig med att minnet av alla hon/han/du/vi/alla/de där borta, har eliminerat före min illgärning.
Vi gräver våra gravar genom ideal, genom att ta bort alla de källor där oskyldigt ren extas kan utvinnas. Vi gräver våra gravar iklädda det senaste inom modet, med våra hagelbeskjutna, blodfläckade plånböcker i bakfickan.
Vi gräver våra gravar genom att välja sida, och genom att inte välja sida.
Vi gräver våra gravar genom att inte acceptera tveksamhet som ett beundransvärt karaktärsdrag.
Välkommen till mina sjuka fantasier.
