You've got to like it
Tack för att ni läser det här.
Jag antar att ni gillar det.
Finner ni någon känsla; bryter någonting igenom skalet av avgaser, exklusiva märkeskläder, besvikelser och förvillande självförtroenden? Det som ni kämpat med att bygga upp, för det är vad som kallas att vara "vuxen".
Avskalad från alla extremheter. Till exempel eufori.
Fristad/snedstreck/fängelse från Verkligheten.
I området där jag bor är allt så underbart Mediokert. Alla finns där; narraktiga kattägare, sprättiga Öfverklassare, förvirrade dandys, Sådana som förtjänar en eloge för att leva på alldeles för lite kr/månad...
Här finns Alla och Ingen. Här är du Allt och Ingen.
På XXvägen, där jag bor, cirkulerar inte luften. Allt står stilla, allt upprepar sig, för det finns inte luft nog för att alla ska pröva på något nytt. Det finns inte luft nog att ta ett befriat andetag när du brytit dig ut.
Så du fortsätter.
Idag, imorgon, i juni.
