Gå, gå, spring
Jag kommer aldrig kunna gå vidare med mitt liv, jag vet det nu.
Sagt. Jag sitter fast i Södra Latins tuggummiliknande normer, de rosa bubblorna finns gömda i mörkret och jag trevar mig vilset fram. Bakvänt. Jag försöker verkligen med fasaden. Bråkar med mig själv. Jihad Sophia.
Men sådant skämtar man inte om, och jag är Ingen.
För jag har inte förstått lekens regler. De finns där framför mina ögon, men jag drabbas av en plötslig dyselexi, vänder bord huvudet av skam. Det finns inget fel med det jag gör, förutom att det är jag som gör det.
Den här personen är inte den jag brukade vara. jag brukade vara kornblå, ett skimmer av nylon brukade omge mig. Nu har den svarta romantikern inom mig tagit över, jag har vaknat i ett rum där alla sover.
Och du förstår, säger du.
Men dina sista tjugo procent är inte för mig. Dina äventyr i tunnelbanan är inte för mina ögon. Din musik spelas för alla, inte för mig. Du sitter och snurrar i Provivaruset, medan jag ger efter för smärtan. Trillar. Bryter benen, bryter ner mig.
Men jag är inget maskrosbarn, och det är mitt val.
Det finns en längtan till liv inom mig. Ensam?
Sagt. Jag sitter fast i Södra Latins tuggummiliknande normer, de rosa bubblorna finns gömda i mörkret och jag trevar mig vilset fram. Bakvänt. Jag försöker verkligen med fasaden. Bråkar med mig själv. Jihad Sophia.
Men sådant skämtar man inte om, och jag är Ingen.
För jag har inte förstått lekens regler. De finns där framför mina ögon, men jag drabbas av en plötslig dyselexi, vänder bord huvudet av skam. Det finns inget fel med det jag gör, förutom att det är jag som gör det.
Den här personen är inte den jag brukade vara. jag brukade vara kornblå, ett skimmer av nylon brukade omge mig. Nu har den svarta romantikern inom mig tagit över, jag har vaknat i ett rum där alla sover.
Och du förstår, säger du.
Men dina sista tjugo procent är inte för mig. Dina äventyr i tunnelbanan är inte för mina ögon. Din musik spelas för alla, inte för mig. Du sitter och snurrar i Provivaruset, medan jag ger efter för smärtan. Trillar. Bryter benen, bryter ner mig.
Men jag är inget maskrosbarn, och det är mitt val.
Det finns en längtan till liv inom mig. Ensam?
Kommentarer
Trackback
