Han har kickat heroin, och slås omkull av (ny) nostalgi
Jag är så lycklig. Förstår ni? Det är som om en börda har lyfts ifrån mina axlar, som om jag tar mitt första fria andetag. Ångesten och alla brinnande rep och snaror är borta. Kvar står jag i snön. Jag känner inte längre någon kyla, inte längre någon trött varmhet. Jag känner hopp om min överlevnad. Smiley. Slash. "We have a winner!" @ Harpan på min Ipod.
Ett sådant tarvligt försök att komma ifrån att jag inombords är +46.
Men vad spelar det för roll vem och hur jag är? Vi har växt i varandra, hur asexuellt det än låter. Ni och jag.
Jag ser de nya sökande, och ler. De har ingen aning om vad de ger sig in på. Haha. Haha. Ha.
När jag grät av nervositet utanför teatersalen. Det känns som om det var igår,
men så säger väl alla gamla människor, mig själv inkluderad. Jag hade på
mig en röd kjol, ett vitt linne och någon tyckte att jag hade fina axlar.
Ett sådant tarvligt försök att komma ifrån att jag inombords är +46.
Men vad spelar det för roll vem och hur jag är? Vi har växt i varandra, hur asexuellt det än låter. Ni och jag.
Jag ser de nya sökande, och ler. De har ingen aning om vad de ger sig in på. Haha. Haha. Ha.
När jag grät av nervositet utanför teatersalen. Det känns som om det var igår,
men så säger väl alla gamla människor, mig själv inkluderad. Jag hade på
mig en röd kjol, ett vitt linne och någon tyckte att jag hade fina axlar.
Kommentarer
Trackback
